Kevin Triguero

Jag bad några vänner som arbetar inom branschen ge sina egna reflektioner utav samma frågeställning och förhoppningsvis kan det leda till en bredare förståelse för hur man ska lycka som modell. Tankarna nedan kommer från Michael Gustafsson, en utav deltagarna i Top Model och som dessutom varit i Milano, Paris och London mestadels utav året arbetar som modell.

”Grejen är den att antingen jobbar man som frilansmodell eller så arbetar man via en agentur som jag. Jag har en agentur som jobbar för mig vilket betyder det att allt går via dom och de tar en slags procent vad jag tjänar. Procenten som tas ut kan skilja sig mellan agenturer och normalt är att de tar 35% utav arvodet. I agenturen är det bokaren som jobbar för mig och har all kontakt med klienterna. Dvs, bokarens uppgift är att få ut mig till de jobb där jag passar bäst och bokaren har dessutom koll på hur mycket man kan få ut för diverse arbete.

Som du skrev i ditt inlägg är det egentligen bara att söka sig till en agentur till en början iaf. Modellbranschen är en riktig cirkus och det man ska komma ihåg är att tänka på sig själv i första hand och inte fatta några förhastade beslut. I slutändan jobbar alla för sig själva och ens egna karriär. Det är en hård business men på sätt och vis finns det en viss charm. Om folk tror att man lever glamoröst som modell så har dem oftast helt fel. Det är ett slitigt arbete som oftast inte betalar ut mycket. Det är viktigt att ha en bra personlighet och vara på rätt plats vid det rätt tillfälle, dvs att ha tur. 

Och till dem som vill testa på modell-livet, säger jag, kör.. man får sjukt bra livserfarenhet och det tar oftast ett tag innan karriären ger framgång, gäller kanske inte för alla men för dem flesta.”

Ni kan följa mer utav Michael via hans Instagram: @michaelgustafsson

Fråga från en läsare

Hur fan (ursäkta språket) börjar man en karriär som modell, jag har verkligen viljan att ge allt för att lyckas, men vart ska man vända sig för att börja? Vem kontaktar man? Hur ska man gå till väga för att få deras uppmärksamhet? Alla dem här frågorna snurrar i mitt huvud och jag vet inte vart jag ska få svaren från. 

Jag har fått denna fråga många gånger tidigare och jag har själv ställt mig samma fråga vid ett flertal tillfällen. För att vara helt ärlig kan jag bara uppmana dig att vara dig själv, gå din egen väg och strävar dit ditt hjärta vill. Förhoppningsvis kommer någon att se potential i din strävan och genom det nå framgång.

Jag har haft några svängar inom den här branschen och något jag aldrig lyckas komma till rätta med är hur agenturer arbetar. Det händer att jag blir bokad för jobb direkt via ett företag exmepelvis för ett reklamjobb och därefter blir jag inkallad via agenturen för ett liknande jobb i samma företag och blir aldrig bokad. Konstigt hur det kan ske? Ja, den frågan ställer jag mig ganska ofta och tycks aldrig få svar.

Jag är inte rätt person att förklara hur man arbetar tätt med agenturer då min erfarenhet från dessa aldrig varit särskilt positivt. Man skickas på castningar tillsammans med en rad andra killar som man själv inte ser någon samhörighet med, man tvingas stå stand by och boka upp osäkra datum och man ges dålig information. Utöver allt detta förväntas man arbeta för dåligt betalt, allt i förhoppning om att någon ska få upp ögonen för just dig. Alla får göra som dem själva önskar men jag bestämde mig för länge sen att sluta lägga mitt öde i händerna på folk som inte tycks se vad jag har att erbjuda.

Beroende vilket spår man väljer inom modebranschen kommer agenturer till mer eller mindre hjälp. Om du strävar efter att utvecklas inom high-fashion spåret och har alla mått som krävs (läs: jätte viktigt) tycker jag att du kan söka dig till en agentur. Det man gör är att antingen går på öppen casting hos agenturer eller följa instruktioner via hemsidan och skicka polaroidbilder. Dem hör av sig om de är intresserade och därefter blir man inkallad till ett möte. Det som sker därefter är väldigt osäkert, för ett fåtal går det väldigt bra för medan för de flesta andra förblir det en dröm.

Om man istället, som mig, arbetar mer kommersiellt eller inom fitness så tycker jag inte att man ska lägga för mycket energi och fokus vid agenturer. Dem flesta företag idag har god koll på sociala medier och söker själva efter personer/profiler de gillar. Jag föreslår istället att man söker upp en fotograf/vän och börjar öva på att stå framför kameran, desto mer van man blir desto bättre bilder kommer man att ta. Tänk också på vilken inriktning man väljer och försök hitta varumärken som är framträdande inom området. Var smart och börja tagga dessa företag/varumärken i dina bilder, ge dem en teaser så att dem börjar hålla koll på din utveckling och det du har att erbjuda. Skicka iväg ett mail och presentera dig och erbjud dem ett samarbete. Vem vet vart det kan sluta?

Idag är vem som helst ”modell”. Det finns tusentals varumärken och företag som ständigt marknadsför sig via nätet, tidningar och TV och dem behöver människor som representerar deras tjänster/produkter. Man får hitta sin egen nisch och arbeta sig framåt utifrån det.  Mitt råd till er som vill arbeta med detta är att inte stirra er blint vid dem traditionella tillvägagångssätten utan släpp fram kreativiteten och våga ta för er.

Just nu har jag fullt upp med att öva för att klara körprovet för mc. Körningen känns jättebra och alla delmoment börjar sätta sig men ändå vågar jag inte hoppas allt för mycket på att det ska gå vägen. Rent statistisk är det väldigt få som klara på första uppkörningen och särskilt om man inte gått via en körskola. Det känns tråkigt att behöva gå in med den vetskapen men det är bittra sanningen. Däremot är det upp till mig att bestämma hur pass väl jag kör och visa att jag kan behärska motorcykeln på ett sjyst sätt och att jag är medveten om riskerna i trafiken, resterande låter jag till besiktningsmannen att avgöra.

Denna helg som just var spenderade jag till största del ute i Sigtuna på en OCR-utbildning. OCR (Obstacle Course Raicing) eller hinderbana har dem senaste åren blivit en folksport och därmed också med elitsatsande personer. En utav dessa är Konstantin Avramidis som vunnit de främsta hinderbanetävlingarna inom Sverige och anses som landets bästa hinderbane-expert. Han vann också Gladiatorerna året innan mitt deltagande med bruten näsa och bra många blåmärken. Det finns egentligen mycket att säga om den här mannen men min egna reflektion utav honom är att han har har en stor vinnarmentalitet och brinner för sin sak.

Vi gick teoretiskt och praktisk igenom vad som utgör en god hinderbanelöpare. Mer viktigt än god teknik är den mentala aspekten. Inom idrotten talar man väldigt ofta om hur viktig ens mentala förmåga att fokusera på sitt mål är för att man ska lyckas men inom hinderbana har man tagit detta ett steg ytterligare och anpassat det till alla, oavsett tävlingsnivå. Varje hinder genom loppet är ett nytt moment som ställer varje individ genom en ny prövning, fysiskt och mentalt, och där den mentala aspekten alltid är avgörande för om man lyckas eller inte. Alla hinder är fullt möjliga för alla, frågan är bara om man vill det tillräckligt mycket. Konstantin har ett bra talesätt som jag tar med mig: ”Det finns inga hinder utan bara lösningar”.

Att tävla i hinderbana innebär att ta sig från start till mål på kortast möjliga tid. Det ges inga stilpoäng och man får heller ingen extra stor medalj för att man flashat under loppet, därav blir tekniken under hindren väldigt avgörande för hur snabbt man tar sig in i mål. Dessutom finns det olika tekniker som passar olika individer beroende på atletism, längd eller kroppstyp. Alla tekniker är rätt så länge dem känns bra för en själv och gör att man tar sig genom hindren. Det vi gick igenom var då olika metoder för att lösa dessa problem och dessutom lära oss bättre hur vi enkelt, tydligt och säkert kan förmedla detta vidare till andra som vill bli mer effektiva hinderbanelöpare.

På bilderna finns mer flashiga och mer effektiva och säkra sätt att ta genom olika hinder. I slutändan är det en själv som avgör vilket sätt man vill använda genom hindren men man bör komma ihåg att förutsättningarna kan ändras drastiskt under loppets gång. Dvs, det man enkelt klarar av när man tränar på ett visst hinder kan se väldigt annorlunda ut efter att man sprungit ett par kilometer och simmat i iskallt vatten. Kroppen svarar inte på samma sätt som tidigare är därav är ett öppet sinne för olika situationer som kan uppstå så himla avgörande.

Nästa hinderbanelopp är Tough Viking och går den 29 September ute på Gärdet. Om du inte redan anmält dig så gör det och om du är nyfiken på vad det hela handlar om så tycker jag att du ska ta dig dit och ta del utav den stora folkfesten. Förmodligen kommer du också tagga till och börja träna inför nästa säsong av OCR tävlingar.