Fick några frågor från en läsare och jag måste erkänna att det har tagit lite tid för mig att tänka igenom hur jag ska vara på detta. Senast jag skrev något kring detta behövde jag få bukt med vissa känslor och tankar och jag känner att det inte hörde till på min blogg. Jag förstår att många av er undrar över hur jag gått vidare och hur jag känner i dagsläget.

Hej, 

Ellinor har pratat väldigt mycket om att hon har gått vidare. Du har inte skrivit något om hur du mår nu.

Har du dejtat något sen ni gjorde slut? Eller har du träffat något ny? Hur ser du på att träffa någon ny, känner du att du vill vara singel nu ett tag? Det skulle vara kul att få höra lite mer om det, hur du har gått vidare och hur din vardag ser ut nu.
Tack för en jättebra blogg!

Kram Maria

Till skillnad från Ellinor som är otroligt öppen med sina tankar och känslor på sin blogg väljer jag att hålla större delen utav mitt privat liv bortom bloggen. För mig är det viktigare att förmedla tankar kring träning, livsstil och hälsa och förhoppnings vara en bidragande faktor till ni kommer in eller fortsätter på positiva livsstilsvanor som ger ett långt och hälsosamt liv.

Separationen har varit jobbig och jag har behövt tid att tackla det på egen hand och jag känner mig lyckligt lottad som har vänner nära till hands som stöttat mig trots att jag varit långt bort från Sveriges gränser. Jag tror på att tiden läker alla sår och så är också fallet. Min magkänsla har varit bra redan från start men jag behövt ta itu med mina känslor. Jag är en person som inte kan finna mig i situationer där det inte finns någon glädje och tillslut hamnade vi där. Jag är glad för hennes skull att hon hittat glädjen igen och att hon mår bra.

Själv är jag på en väldigt bra plats just nu och ser fram emot mycket den närmsta tiden. Det finns familj och vänner omkring mig som ger mig positiv energi och som får mig att känna mig lycklig. Jag är övertygad om att kärleken finns runt hörnet men det är ingen stress, som sagt, jag är på en bra plats i mitt liv och känner ingen stress över att slänga mig in i något som jag inte känner 200% för.

Jag gillar inte att uttrycka mig politisk då jag bär på så mycket starka åsikter pga min bakgrund. Att ha flytt en verklighet och skapat en annan någon annanstans har gett mig insikt i två olika världar och förståelse för människor i olika situationer. Jag blir otroligt ledsen när jag läser allt som skrivs dagligen i social media och i ordinarie media om främlingsfientlighet, kvinnoförtryck, hat, skräck och mer där till. Jag läste idag om en grupp främlingsfientliga personer som demonstrerade och sedan valde att slå ned folk på stan. Jag läser också att dem utsatta personer var mot-demonstranter och jag ställer mig frågandes till om det inte är lika mycket fel från deras sida att försätta sig i en sådan situation. Jag tänker lite längre och ställer mig själv frågan att om inte dem är rösten för det som är fel vilka ska då ta ansvar och hur mycket främlingsfientliga åsikter och värderingar som sprids obehindrat innan det gått för långt. Jag ställer mig bakom er, ni starka män och kvinnor som tar första bataljen, ni som modigt kämpar för rättvisa.

Förändring är alltid en plågsam process vare sig det handlar om en själv eller för en grupp. Det tar alltid tid att hitta nya sätt som fungerar och på vägen till lösningen finns massor utav utmaningar. När man inte förstår ett problem för att det är för stort så är det bästa man kan göra att skala ned problemet till individnivå och då börja ifrågasätta tankar och handlingar. Det är oftast då man kan greppa ett problem och hitta sanningen som leder en mot lösningen. Jag önskar alla kunde göra detta och för en liten sekund glömma bort alla dessa svåra och obegripliga ord som vi dagligen matas av. Fråga er själva om rätt och fel i situationer och svaret kommer komma till er.

Förmodligen har alla sett detta klipp men jag väljer att dela den ändå. När jag känner mig vilsen i det politiska landskapet så går jag alltid tillbaks och kikar på den här. Den får mig att minnas, känna och veta vad som i slutändan betyder nått.

I dagarna skrev Ellinor ett inlägg på sin blogg (LÄS HÄR) där hon berättade att hon sovit väldigt många timmar de senaste nätterna och att hon känt sig sjuk fast hon ändå inte var det. Hon säger att hon blir rädd och besviken på sig själv pga av detta. Längre ned tillägger hon att jag blir besviken på hennes sovvanor och som det framgår i inlägget pekar det tydligt på att det gäller dem senaste dagarna. Som resultat utav detta har ett flertal läsare stöttat henne på ett sådant sätt att de ifrågasätter min roll i vår relation och min livsstil. Jag tänkte därför att det vore väldigt passande att jag också ger min synpunkt på alla dessa kommentarer.

Varför bryr kevin sig så mkt hur du sover? det är ju inte hans ansvar direkt! Om din kropp känner att den vill sova så länge så gör den ju det. Det är inte du borde styra över tycker jag! Du har ju beskriv tidigare i din blogg att du är en känslomänniska och har mycket känslor i din kropp, särskilt när man har ångest så blir man väldigt utmattad och kan känna en sjukdomskänsla fast man inte är sjuk. Jag vet själv när jag har mkt ångest eller när jag grubblar över något kan jag också sova bort en hel dag. Så vad du kan göra är att ta reda på om det är något som tynger dig eller något du funderar över, om du tar reda på det och gör ngt åt det så kanske du får bättre sovvanor!  kram

Hej Elin! Du ska veta att jag bryr mig väldigt mycket eftersom det är kvinnan i mitt liv. Hur mycket hon sover har jag inget ansvar över, däremot har jag rätt att ha åsikter om hur min egen flickvän tar tillvara på sin egen tid. Det är skönt att ha någon i sitt liv som kan ge en synpunkter och annat perspektiv på saker och ting. Det är faktiskt ganska nyttigt.

Jag måste faktiskt fråga som de andra..Varför bli besviken på en sån sak? Jag förstår helt om du hade en period då du gjorde det varenda dag, men om man gör det kortare perioder tycker väl inte jag är en stor sak.
Min pojkvän peppar mig på att gå upp tidigt så att jag kan plugga, men sen om jag skulle sova längre så skulle han verkligen inte bli besviken på mig. Han respekterar när jag säger att jag exempelvis inte orkar för han vet om att jag kräver mer sömn än vad han gör och är tröttare vissa perioder.

Man behöver VILA, det är mänskligt! Däremot börjar jag förstå lite hur Kevin är efter att ha läst hans blogg och han verkar ju inte alls kunna slappna av! Herregud, det låter som att man plågar sin kropp om man skulle äta onyttigt någon gång, som om man hatar sin kropp om man inte tränar varje dag och man måste ha mål heeeeela tiden! Så himla torrt, man måste ju slappna av någon gång!

Hej Ellen! Jag tror du förstår som alla andra att detta har misstolkats, självklart ska man sova ut och vila när man behöver det. Jag liksom din pojkvän stöttar min flickvän så att hon kan komma upp tidigare när det behövs etc.

Det som irriterar mig är att du uttrycker dig negativ om mig och min livsstil. Du ska veta att jag mår sjukt bra både fysiskt och mentalt. Jag väljer att leva som jag gör för jag vet allt för mycket om det onyttiga du äter ”då och då”. Jag har aldrig uttryck att man måste leva som mig men jag vill inspirera andra att öppna ögonen och leva lite mindre i samhällets ohälsosamma banor. Slappna av gör jag när jag tränar medan du kanske gör det när du sover. Vi är alla olika och det ena är inte mer eller mer rätt än det andra.

Bara för att du och kevin har olika mål och ambitioner betyder det inte att du har mindre ambitioner än han. Vissa människor är gjorda att kunna ha många bollar i luften, ha ork till allt möjligt, gå upp tidigt, lägga sig i tid osv. Alla funkar inte så, precis som vissa löper större risk att få cancer och andra sjukdomar, på samma sätt är vi alla födda med olika kapacitet, både fysiskt och psykiskt. Vissa människor orkar gå på fullare länge, andra blir snabbt utbrända och deprimerade. Att du erkänner att du tidvis mår dåligt är starkt, att du inser när du inte orkar och behöver sova ut, är också starkt, det visar att du lyssnar på din kropps signaler. Man är två i ett par, två med helt olika förutsättningar, och deska kan ibland hamna i krock. Du måste göra saker i din takt. Det är fint att kevin orkar gå upp tidigt, träna, jobba osv. Men ta till exempel vissa med adhd, de kan vara geniala, men kräver ofta en unik struktur, jobbar kanske bättre på kvällar osv. Sov ut några dagar till, om det fortfarande håller i sig, försök ställa väckarklockan och se till att ha något att göra tidigt, om den visar sig att du inte fungerar så bra på morgonen, ja men jobba då på kvällar. Du är bra, stark och ambitiös. Ditt inlägg kan uppfattas fel, men jag kan ta det med en nypa salt. Jag skulle anta att du inte menade att kevin blir besviken (såsom föräldrar blir när barn gör fel ) , utan snarare ledsen för din skull för att han märker att du mår dåligt…. Sorry för långt inlägg. Men som socionom är jag nog lite yrkesskadad. kram

Hej Elma! Tack för en bra kommentar. Jag håller med dig om att vi alla har olika sätt att strukturera våran dag på och det har man sedan länge vetat men inte tagit hänsyn till. Vissa fungerar bättre på morgonen, andra på eftermiddagen och vissa tom nattetid. Jag känner att det är väldigt viktigt att man vet om vad man är för typ av människa och strukturera sin dag efter det om det funkar. Jag och Ellinor är väldigt olika på det viset. Jag är en typsik morgonmänniska och på kvällen fungerar inte min hjärna längre medan hennes går för fullt vid den tidpunkten.

Ja alltså.. Håller med tidigare personer här. Det låter lite märkligt när du skriver att Kevin blir besviken på dig. Det låter inte som en hälsosam relation, lite som att du har ditt sovmönster för HANS skull och inte din. Även om du skriver att han blir besviken på grund av att han vill dig väl, för att du mår dåligt av att sova längre, känns det fortfarande som att det egentligen handlar om att han ställer krav på dig, som att det egentligen handlar om att han vill ha den ”perfekta flickvännen”. Ibland får man intrycket att du har mål för hans skull, inte din egen. Jag hoppas skenet bedrar i detta fall, men ni verkar i grund och botten vara väldigt olika som personer och att han sen justerat dig till sättet han vill ha dig. Kom ihåg att man inte ska tappa sig själv bara för man hamnar i ett förhållande. Men som sagt, jag hoppas jag har fel, vi bloggläsare vet ju inte hur era liv ser ut egentligen  Ta hand om dig! Hoppas du kommer tillbaka i rätt sovbana snart igen.

Hej Någon! Intressant ställningstagande måste jag säga. I vår relation stöttar vi varandra att bli mer komplatibla och bättre för dag. Att hon utvecklas som egen människa och jag också och att vi dessutom utvecklas som par är otroligt viktigt för oss. Jag ser hennes styrkor och hennes brister bättre än någon annan och det är min kärlek till henne som påminner henne om båda delarna. Jag vill se henne växa om bli så bra som hon känner att hon kan bli, jag vill se henne nå hennes drömmar och jag vill se henne känna sig trygg med sig själv. Jag behöver inte hyckla med detta.