Det känns absurt att det var 10 år sedan jag gick ut högstadiet, 10 à R. Att det har gått så lång tid sen jag slutade nionde klass med alla dessa underbara personer med gigantiska drömmar inom idrott är orealistiskt.
Jag började 7:an i en så kallad idrottsklass. Vi var alla elitsatsande ungdomar inom olika sporter och det vi hade gemensamt var vårt träningsintresse. För att vårt gemensamma intresse skulle stimuleras tillräckligt så hade vi idrott alla skoldagar och utöver det åkte vi två gånger om året på friluftsresor. Jag kan berätta att vi har en o annan historia ifrån dessa resor, många roliga minnen. Jag tror inte de alltid uppfattats som speciellt roliga eller uppskattade men idag kan vi se tillbaka och skratta ihop.
I lördags hade vi en klassreunion på ett Tapas-ställe på söder och det var ungefär hälften utav klassen som närvarade. SJukt roligt att se alla igen. Mitt första intryck var att alla såg likadana ut, vilket måste vara en skev uppfattning men det kändes verkligen så. Folk har blivit mer vuxna fast ändå fanns samma gamla barnslighet kvar inombords. Jag blir glad bara jag tänker på det. Vi hade verkligen en kanonklass med bra sammanhållning och vi stöttade varandra. Dessa personer har betytt mycket för mig under min uppväxt, mer än vad dem säkert vet/tror och det har jag dem att tacka för.
