foto: Michaela Andersson
Wow till och med jag satt nervöst framför tv’n och kunde knappt titta på vad som skedde. Hela tävlingen från början till slut som var som en bergochdalbana med toppar och dalar. Jag såg ikväll hur jag tvekade i hängbron och det är ett stort misstag och dessutom än värre när man möter en så pass duktig gladiator som Phoenix. Jag var bara centimeter från poolkanten när jag föll i men jag märkte inte det. Jag minns att efter mitt möte med Phoenix så fördes jag bakåt och det kändes som om jag hade frontalkrockat med x2000. När jag klev upp från poolen såg jag hur alla tittade spänt på mig och frågade hur det gick. Jag hade en teori om att jag skulle använda hans kraft för att få honom på fall men det gick inte alls bra, inte bara föll jag i poolen och förlorade grenen utan jag skadade även höger handled riktigt ordentligt.
Ringarna är en favorit. Jag förstod ganska snabbt att jag inte kunde gå rakt på och möta gladiatorerna utan att jag skulle behöva få dem att jaga mig. Jag fintade höger med gick vänster och siktade in mig på dem röda ringarna. Väl där fick jag ett bra grepp om gladiatorn och sen var det bara råstyrka som gällde. Jag försökte trycka ner honom men han var otroligt stark och lyckades hänga kvar.
Jag är otroligt stolt över min klättring på klätterväggen. Jag hade visserligen lite tur att Prime inte fick tag om mitt ben men det var också för att jag hoppade efter grepp samtidigt som han slängde sig efter mig. Tur och skicklighet denna gång.
Avslutningsvis vill jag bara ge en stor eloge till min motståndare Hampus, vilken kämpe och vilken duktig motståndare. Hinderbanan blev en riktig nagelbitare, fy fan vad nervöst. Inför hinderbanan var min handled bland mycket annat långt ifrån 100 men det var främst den som besvärade mig. Jag visste inte riktigt om jag ens skulle kunna ta mig över första hindret om än mindre fixa armcyklingen, Något som är sjukt fascinerande är hur all smärta försvinner så fort du hör orden ”utmanare redo”, adrenalinpåslaget är så stor att all typ utav smärta försvinner och du kan fokusera till max. Jag kämpade allt jag kunde och drog det längsta strået idag, det hade lika gärna kunnat bli annorlunda.
Tack till alla som kollat, stöttat och grattat mig. Det betyder oerhört mycket att höra!
Kommentera