Jättekul med era frågor och funderingar, fortsätt gärna med det!
Undrar hur du gör för att hålla motivationen uppe under sommaren?
Jag tränar hårt, äter bra sedan kommer sommaren och semestern och jag tappar allt.
Känns då som jag har träna och ätit bra i onödan när man ändå förstör allt till sommaren.
Så, hur motstår jag allt härligt som kommer med sommaren och håller mig motiverad för träningen?
Eller rättare sagt, hur gör du?
Detta är en mycket intressant frågeställning som jag vet många brottas med och det finns bara ett bra sätt att illustrera den. All utveckling sker genom två steg fram och ett steg bak men leder fortfarande fram till målet. Det viktiga är att se till att steget bakåt är kort så att våra framsteg blir så stora som möjligt.
Jag tränar hÃ¥rt under hela Ã¥ret och försöker hela tiden äta en bra och näringsrik kost och utöver det unnar jag mig vissa saker som jag tycker är gott. Om du läser noggrant igenom det jag just skrev kommer du förstÃ¥ att det alltid finns en bra grund vilken jag utgÃ¥r frÃ¥n och det andra är ”det lilla extra”. Exempelvis vill jag trots att jag har en ätardag först fÃ¥ i mig ett par bra och nyttiga mÃ¥l innan jag börjar äta skräp. Det som sker är att min kropp först fÃ¥r i sig värdefull näring som den behöver och dessutom blir det inte lika mycket skräpmat som det annars kunnat bli.
Samma sak sker under sommaren, jag tränar hårt och äter väldigt noggrant under en visst tid och uppnår jättefina resultat. Jag vet att jag bara kommer kunna hålla min topp under några dagar men vill ändå inte tappa allt eftersom sommaren är lång. Jag släpper därför inte min kost eller träning helt och hållet utan toppar min semester med små upplevelser som jag längtat efter, vare sig det är mat eller alkohol. Självfallet kan detta ses som steg bakåt i min utveckling men jag njuter också av stunden och dem stunderna kan jag leva på under långt tid framåt. Jag tycker att det är viktigt att inte utesluta eller förbjuda saker utan snarare vara klok och tänka igenom hur jag så lindrigt som möjligt kan ta mig förbi knepiga stunder.
foto: Lucas Mara for Runner’s World
