Just nu har jag fullt upp med att öva för att klara körprovet för mc. Körningen känns jättebra och alla delmoment börjar sätta sig men ändå vågar jag inte hoppas allt för mycket på att det ska gå vägen. Rent statistisk är det väldigt få som klara på första uppkörningen och särskilt om man inte gått via en körskola. Det känns tråkigt att behöva gå in med den vetskapen men det är bittra sanningen. Däremot är det upp till mig att bestämma hur pass väl jag kör och visa att jag kan behärska motorcykeln på ett sjyst sätt och att jag är medveten om riskerna i trafiken, resterande låter jag till besiktningsmannen att avgöra.

Denna helg som just var spenderade jag till största del ute i Sigtuna på en OCR-utbildning. OCR (Obstacle Course Raicing) eller hinderbana har dem senaste åren blivit en folksport och därmed också med elitsatsande personer. En utav dessa är Konstantin Avramidis som vunnit de främsta hinderbanetävlingarna inom Sverige och anses som landets bästa hinderbane-expert. Han vann också Gladiatorerna året innan mitt deltagande med bruten näsa och bra många blåmärken. Det finns egentligen mycket att säga om den här mannen men min egna reflektion utav honom är att han har har en stor vinnarmentalitet och brinner för sin sak.

Vi gick teoretiskt och praktisk igenom vad som utgör en god hinderbanelöpare. Mer viktigt än god teknik är den mentala aspekten. Inom idrotten talar man väldigt ofta om hur viktig ens mentala förmåga att fokusera på sitt mål är för att man ska lyckas men inom hinderbana har man tagit detta ett steg ytterligare och anpassat det till alla, oavsett tävlingsnivå. Varje hinder genom loppet är ett nytt moment som ställer varje individ genom en ny prövning, fysiskt och mentalt, och där den mentala aspekten alltid är avgörande för om man lyckas eller inte. Alla hinder är fullt möjliga för alla, frågan är bara om man vill det tillräckligt mycket. Konstantin har ett bra talesätt som jag tar med mig: ”Det finns inga hinder utan bara lösningar”.

Att tävla i hinderbana innebär att ta sig från start till mål på kortast möjliga tid. Det ges inga stilpoäng och man får heller ingen extra stor medalj för att man flashat under loppet, därav blir tekniken under hindren väldigt avgörande för hur snabbt man tar sig in i mål. Dessutom finns det olika tekniker som passar olika individer beroende på atletism, längd eller kroppstyp. Alla tekniker är rätt så länge dem känns bra för en själv och gör att man tar sig genom hindren. Det vi gick igenom var då olika metoder för att lösa dessa problem och dessutom lära oss bättre hur vi enkelt, tydligt och säkert kan förmedla detta vidare till andra som vill bli mer effektiva hinderbanelöpare.

På bilderna finns mer flashiga och mer effektiva och säkra sätt att ta genom olika hinder. I slutändan är det en själv som avgör vilket sätt man vill använda genom hindren men man bör komma ihåg att förutsättningarna kan ändras drastiskt under loppets gång. Dvs, det man enkelt klarar av när man tränar på ett visst hinder kan se väldigt annorlunda ut efter att man sprungit ett par kilometer och simmat i iskallt vatten. Kroppen svarar inte på samma sätt som tidigare är därav är ett öppet sinne för olika situationer som kan uppstå så himla avgörande.

Nästa hinderbanelopp är Tough Viking och går den 29 September ute på Gärdet. Om du inte redan anmält dig så gör det och om du är nyfiken på vad det hela handlar om så tycker jag att du ska ta dig dit och ta del utav den stora folkfesten. Förmodligen kommer du också tagga till och börja träna inför nästa säsong av OCR tävlingar.