Vaknade lite tidigare idag, faktiskt innan klockan hade ringt, och som vanligt tar jag upp min telefon och kollar igenom mina mail, nyheter, bloggen och sociala medier. Till mina stora förvåning ser jag ett privat meddelande i min inkorg från en utav personerna som brukar assistera yogalärarna. Det är en ung, trevlig, vacker kvinna som jag endast haft bra uppfattning om och faktiskt sett upp till då hon är en förebild inom yogan. Hon är skitcool, med passande tatueringar och dessutom har kommit väldigt långt i sin träning så det blir extra kul och inspirerande att hålla koll på henne medan hon kör.

I vilken fall, i hennes meddelande till mig beklagar hon sig över hur hon dömt mig utifrån hennes fördomar gällande mitt utseende. För henne var det helt orimligt att en kille som mig, som förmodligen utstrålar mycket annat än den generella yogisen, skulle kunna ta träningen på allvar, behandla det med respekt och med stor vilja och engagemang utvecklas. Hon skriver att hon hade gett mig max en månads tid innan jag skulle lagt av och att hon blir ledsen över att hennes dömande tankar har lett henne den vägen.

Samtidigt som det kommer som en chock blir jag inte alls förvånad och framförallt respekterar jag att hon vågar sticka ut hakan och säga att hon hade fel om mig. Förhoppningsvis har jag genom mina handlingar visat henne en annan sida att ta i beaktning framöver. För mig är det tydlig att yoga handlar, för många som utövar det, om mycket mer än enbart träning. Det finns en andlig, meditativ aspekt som inte går att frångå men endast för att vi inte beter oss- eller ser ut på ett visst sätt så betyder det inte att vi kan döma en människas intentioner och vilja.

Dagens lärdom och det gäller inom allt här i livet varesig det är skolan, arbetet, träningen eller vad som, är att minnas att det finns alltid en människa med unika egenskaper och erfanreheter att ta i beaktning. Ge personen en chans att visa sina intentioner genom sina handlingar och efter det kan vi bilda oss en uppfattning.

Döm inte boken efter omslaget