VECKANS BÄSTA:

Veckan som gått började med att jag hade Lina hos mig fram till onsdag morgon och nu ett par dagar senare utan henne så är det enda jag kan tänka på hur mycket jag önskar hon vore här med mig just nu. Med det i åtanke så tycker jag att tiden vi hade med varandra är höjdpunkten på min vecka.

VECKANS SÄMSTA:

Jag åkte på en riktig dunder förkylning som höll mig borta från träning fram till fredagen. Min kropp kändes alldeles svag och jag kunde börja svettas helt plötsligt. Jag gick ganska hårt på min vitamin- / antioxidantshot om dagarna för att bota förkylningen.

VECKANS CRAVINGS:

Jag har längtat som fan efter att få sätta igång med min strikta kostschema nästa vecka. Efter senaste perioden inför Arnold Classic där jag skötte kosten väldigt strikt för att ha bra form så bestämde jag mig för att oktober skulle bli en väldigt lättsam månad. Jag har verkligen försökt äta sådant som vanligtvis inte äter men som jag går och suktar över när jag håller min strikta kost. Trots att det smakat gott så känner jag hur kroppen inte mår bra av oregelbunden och inte lika näringsrik kost. Det känns ändå bra att få känna den känslan eftersom det är något jag tar med mig inför nästkommande kostperiod och kan värdera det mycket mer.

VECKANS TRÄNINGSPASS:

Igår eftermiddag befann jag mig nere på stranden med två vänner och tränade sparkar. En utav grabbarna som jag tränade med är jätteduktig inom taekwondo och han har hjälp mig förbättra min teknik. Igår fick jag börja lära mig lite mer avancera sparkar vilket var skitkul.

VECKANS MAT:

Veckans bästa är utan tvekan all mango jag ätit. Det är säsong för mango, jättestora och mogna, och dem finns överallt att hitta. Jag älskar verkligen mango!

VECKANS ”EXTRA”

En vän som jag lärt känna under min tid i Barcelona är från Libyen och han har varit här sedan 8 månader tillbaka och arbetar för Röda Korset. Han är utbildad tandläkare men har sedan kriget startade i Libyen 2011 arbetat som läkare för välgörenhetsorganisationen i det som anses som front linjen i kriget. Det innebär att han är först på plats vid strider mellan de olika ”lägren” och hjälper / tar hand om skjutna eller dödade.

Detta är väldens mest ödmjuka och god hjärtade kille man kan stötta på. Han är otroligt intelligent, välutbildad, samhällsintresserad, språkkunnig, rolig och karismatisk. Han är endast 27 år gammal och trots sin unga ålder han har varit med om så mycket obeskrivlig smärta. Han berättar för mig om den verklighet han levt i och den han snart behöver återvända till som det vore en helt vanlig vardag för alla världsmedborgare men det han bevittnar dagligen är milslångt ifrån min verklighet.

Jag ser honom i ögongen och kan knappt hålla tillbaka tårarna för jag ser den sorg han bär på. Det är en djup smärta som rotat sig fast och som bara försvinner stundvis genom att hålla sig sysselsatt och hålla tankarna någon annanstans.

När jag hör hans berättelser och allt han varit med om så känner jag mig väldigt lyckligt lottad. Jag känner stor tacksamhet för min verklighet och alla jag har omkring mig. Jag känner också mycket ilska men jag vet inte vem jag ska rikta den mot. Det känns som problemen som skapar krig är mycket större än bara en människa eller en regering. Allting bottnar i skeva ideologier, värderingar, galen maktbegär och ett monetärt samhällsstyre som håller på att kosta oss alla livet, om inte genom krig så genom fysisk eller mental ohälsa. Jag tycker vi måste ifrågasätta våra handlingar och fråga oss själva om dem på riktigt går hand i hand med våra värderingar och hur vi önskar leva. Och det är bäst för oss alla om vi börjar göra det väldigt snart.

NÄSTA VECKA:

  Det är finns en hel del uppskrivet i kalender under kommande vecka. Det blir mycket träning, jobb och ett par andra åtaganden som jag behöver rodda med. En av vilka är att åka med motorcykeln till verkstaden, något jag skjutit på ganska länge nu. Jag ser fram emot en väldigt bra och produktiv vecka.