Det blir otroligt långa dagar just nu och det känns som allt går i ett. Detta är inte som jag klagar utan jag njuter av att det går framåt och jag mår bra med min egen utveckling. Visst det är tufft och jag får prioritera det viktigaste före annat som är roligt men jag tror stenhårt på den väg jag befinner mig på och längtar efter varje morgondag. Det är viktigt att stanna upp ibland, reflektera över ens kraftansträngning och ge sig själv en klapp på axeln som beröm för sin instats. Jag tror många är för självkritiska och har svårt att ge sig själv beröm för den slit man lägger ned, det gäller såväl i livet som i träningen. Det finns inte alltid någon vid ens sida för att berömma ens ansträngning och det kan ibland ta långt tid innan andra betraktar ens framgångar och därför blir det så otroligt viktigt att ge sig själv den klappen på axeln och kämpa vidare.
