Fredag den 13:e har jag upplevt som den längsta dagen i mitt liv. Det är så mycket som hänt den här helgen som visar på sanningar som gömts bakom ridån utav lögner. Det som hände i Paris är helt hemskt och jag inte sluta känna stor sorg för alla drabbade i denna hemska händelse. Det får mig också att tänka på alla människor som flyr för sina liv från Syrien pga att detta är deras vardag och verklighet. Jag ser folk på mina sociala kanaler som uttrycker saker som gör mig ledsen och arg. Att dessa personer inte kan se längre än näsan räcker och inte kan känna empati för människor som behöver stöd och hjälp är för mig ofattbart. Stora frågor som dessa kan ibland vara väldigt svåra att få grepp om och man hinner inte tänka efter innan man rycks med i starka krafter som drar en något håll. Jag försöker alltid skala ned och individualisera problemet och efter det dra egna slutsatser. Med andra ord; Om det hade varit din vän, familjemedlem eller bekant som behövde din hjälp hade du gett denne handen eller sagt ”nej du får klara dig själv”??

Jag vet vad jag hade gjort. Särskilt för att jag själv behövt en hand och andra har gett mig handen när jag behövde det som mest. Det har inte varit lätt men jag är tacksam för alla händer och för att alla gav lite kärlek och tröst när jag behövde det som mest. Detta innebär inte att vi måste ta in folk att bo hos oss eller försörja dem för all evighet, det vi måste göra att vissa på lite förståelse, ge varandra en stor kram och blicka framåt mot en ljus framtid, för dig, mig och alla oss.

”Fear is the path to the dark side. Fear leads to anger, anger leads to hate, and hate leads to suffering”

En dag fullspäckad utav aktiviteter men vad gör man inte för att födelsedagsbarnet ska få en superbra 21 årsdag. Började väldigt tidigt imorse med ett axelpass på gymet och åkte därefter iväg till matbutiken för att handla allt jag behövde för att överraska Ellinor. Jag sökte på google och hittade en superfin park långt upp i stan som verkade jättemysig så jag bestämde mig för att packa en picknick-korg och ta med mig Ellinor dit över lunch. Jag som hade gjort det så najs började picknicken med att jag tappade en hel vinflaska på marken och en utav två vinglas jag hade med mig. Födelsedagslunchen blev jättelyckad och jag är säker på att hon blev jätteglad över min överraskning.

Ikväll avslutade vi hennes födelsedag med tre rätters på restaurang Nineteen som ligger vid Plaza de Cataluna. Maten smakade fantastisk men framförallt så var servicen riktigt bra. Kan varmt rekommendera er att äta där om ni vill äta en middag i en supermysig och lugn omgivning.

Igår kväll överraskade Ellinor mig efter träningen med en picknick ute på terassen. Det var något vi verkligen behövde för att få en stund av lycka i vårt förhållande just nu. Det finns mycket hos henne som jag tycker om och som jag beundrar och det är hennes förmåga att smitta av sin positiva aura som jag blev kär i.

Jag är en tänkare och hon känslomänniska och jag tror många utav er känner igen er i förhållandet mellan två parter. Hon får mig att känna väldigt mycket, hon kan verkligen öppna den sidan hos mig, men ibland blir det alldeles känslor som jag inte kan hantera. Jag kan uppskatta att inte känna efter allt för mycket utan istället blicka framåt och vara lösningsorienterad. Jag vill inte alltid grotta ned mig i mina känslor för de kan göra ont och få mig obalans. Det är ganska obehagligt och läskigt för mig. Hon vill väldigt gärna att jag ska förstå henne men för att göra det måste jag känna som hon gör och det är jag inte riktigt redo för. Samtidigt sker detsamma tvärtom skulle jag tro. Jag ställer krav på att hon ska tänka som jag och inte alltid vara så känslosam i alla situationer. I mina ögon kan det visa sig som svaghet fast jag innerst inne vet att så är inte fallet men eftersom jag inte kan relatera till hur hon känner så är det min närmsta referens, en tänkares referens.

Tips?