Cravings will pass. But dreams Don’t.

Jag vill bara prata av mig lite kring hur det känns att förändra kostvanor. Utan tvekan så är det allra svåraste att bli av med sockersuget och då menar jag inte enbart godis utan även det dolda sockret som vi får i oss dagligen. Jag måste erkänna att jag än idag har svårt att låta bli vissa saker och då tycker jag att jag kommit väldigt långt i min egen utveckling. Det jag älskar mest utav allt är vitt bröd, baguett, och om jag tyckt det var värt det så hade jag ätit det dagligen. Det är jäkligt gott helt enkelt men jag väljer att låta bli och jag väljer att unna mig detta under speciella tillfällen. Jag vet trots allt att det inte är bra för min kropp och det tillför inte mer än tomma kalorier och inflammationer. Den enda rimliga anledningen kvar till varför jag ska äta det är då för att det är gott. Personligen tycker jag inte att den anledningen håller för det finns mycket annat i livet som också tillfredställer min hjärna på liknande sätt och som inte lika skadligt.

Det är sjukt dock hur det sätter sig på näthinnan och finns där hela tiden och irriterar men det är inte hela sanningen. Varför jag ständigt påminns om mitt sockerbegär är för att det finns överallt jag går. Varje dag, i varje hörn och skyltfönster påminns jag omedvetet om mitt begär och det är därför är det så himla svårt att sluta. Efter många år av socker försöker jag bryta mig loss i ett samhälle där jag ständigt erbjuds mitt begär. Det är egentligen inte så konstigt att de flesta inte klarar av det.

Vad tycker ni, rätt eller fel? Borde samhället ta ett gemensamt ansvar eller borde vi fortsätta ha det på samma vis?