Igår kväll överraskade Ellinor mig efter träningen med en picknick ute på terassen. Det var något vi verkligen behövde för att få en stund av lycka i vårt förhållande just nu. Det finns mycket hos henne som jag tycker om och som jag beundrar och det är hennes förmåga att smitta av sin positiva aura som jag blev kär i.

Jag är en tänkare och hon känslomänniska och jag tror många utav er känner igen er i förhållandet mellan två parter. Hon får mig att känna väldigt mycket, hon kan verkligen öppna den sidan hos mig, men ibland blir det alldeles känslor som jag inte kan hantera. Jag kan uppskatta att inte känna efter allt för mycket utan istället blicka framåt och vara lösningsorienterad. Jag vill inte alltid grotta ned mig i mina känslor för de kan göra ont och få mig obalans. Det är ganska obehagligt och läskigt för mig. Hon vill väldigt gärna att jag ska förstå henne men för att göra det måste jag känna som hon gör och det är jag inte riktigt redo för. Samtidigt sker detsamma tvärtom skulle jag tro. Jag ställer krav på att hon ska tänka som jag och inte alltid vara så känslosam i alla situationer. I mina ögon kan det visa sig som svaghet fast jag innerst inne vet att så är inte fallet men eftersom jag inte kan relatera till hur hon känner så är det min närmsta referens, en tänkares referens.

Tips?