Kalimera. Det är ännu en tidig morgon för min del men tillskillnad från gårdagen så vaknade jag upp i Aten idag. Jag sitter på flygplatsen just nu och dricker kaffe med teamet medan jag skriver detta inlägg.

Vi ska inom en timme gå ombord flyget som tar oss till Mykonos. Resan mellan Aten och Mykonos är löjligt kort, det dröjer inte mer än 25 minuter att ta sig dit. Jag minns från senast jag gjorde den här resan hur flygvärdinnorna kastade ut godis till alla passagerare och fick springa i gången för att hinna servera kaffe till alla. Det borde kanske inte vara servering ombord på en så kort flygtur men i Grekland så är allt möjligt.

Vi är totalt 9 st personer i teamet varav 4 modeller. Vi är tre killar och en tjej. Alla är supertrevliga, öppna personer som det känns lätt att vara omkring. Fotografen har flugits in från Indonesien och har bland annat plåtat för Vogue. Det ska bli riktigt kul att få jobba tillsammans med honom och resten av teamet och se vad vi kan skapa ihop.

foto: Noelia Salas Amnér / Träningsplagg: OHMME Yoga

HEJ ALLIHOP. Mina senaste två dygn har varit allt annat än lunga, något ni förmodligen märkt genom min frånvaro. Jag är tillbaks i Barcelona just nu och roddar med det sista så att jag kan flytta och känna lugnet över att bara behöva vara på en plats.

Jag flög från Arlanda sent i måndags eftermiddag och direkt när vi kom upp i luften hände det något med min kropp och jag fick världens feber. Jag sov nästan igenom hela flyget ihopkrupen i min jacka medan jag försökte hålla värmen. Tur nog finns det alltid värktabletter ombord, även fast jag föredrar att naturliga läkemedel så kunde jag inte vänta på det alternativet. Hela gårdagen låg jag i min säng och tyckte mest synd om mig själv medan jag pendlade mellan kallt och varmt.

Idag vaknade jag med bättre känsla i kroppen, långt ifrån frisk men tillräckligt bra, och haft fullt upp med att få i ordning med det som ska skickas med lastbil till Alicante imorgon. Mitt i allt detta har jag också lyckats bli utlåst från min lägenhet och det finns inga extranycklar. Tur i oturen var att jag hade dörren till terassen öppen och genom lite klättring kunde jag ta mig in i lägenheten igen. (Se min klättring på ”my story” på Instagram @kevintriguero).

Jag fick också veta att min motorcykel, som är på verkstaden, troligtvis inte är klar tills imorgon vilket innebär att jag behöver köra den till Alicante i helgen. En resa på cirka 55 mil.

Det är inte mycket som gått rätt de senaste 48 timmarna och det känns riktigt jävla piss. Men jag har lärt mig att ta in dessa stunder och se dem som hinder längst vägen som måste finnas där för att jag ska kunna uppskatta det andra. Vi får se hur långt tid det tar innan vinden vänder för min del.

Det börjar bli tid för mig att runda av min vistelse i Barcelona och återvända till Stockholm. Det har snart gått ett och ett halvt år sedan jag packade väskorna och flyttade till denna underbara stad med drömmar om hur min framtid kunde se ut. Vissa av dessa har jag uppfyllt, andra har gått rakt i papperskorgen och nya har uppkommit längst resans gång. Svenska i Barcelona gjorde en intervju med mig ganska nära inpå min flytt till Barcelona och nyligen blev jag tillfrågad om att göra en uppföljning. Läs hela intervjun HÄR.