I dagarna skrev Ellinor ett inlägg om en diskussion vi hade för tid sedan. Hon skrev om hur hon kände när jag tog upp det med henne och hur saker har förändrats sedan dess. Dagarna efter har det kommit in kommentarer där jag känner att personer gjort sin egen tolkning och inte riktigt förstått vikten utav vår samtal/diskussion.

Läs hennes inlägg här

Bakgrunden till vår diskussion ligger i den egna driften och viljan att hela tiden sträva framåt. Jag kan såklart bara utgå från mig själv och jag drivs utav att hela tiden göra förbättringar inom områden som jag tycker är väsentliga för min egen utveckling. Ett väldigt tydligt exempel på detta är min egen träning, visst tränar jag för att jag tycker det är kul men jag tränar framförallt för att jag har insett nyttan den för med sig. Den håller mig stark, frisk, alert, rörlig, den ger mig ett social umgänge, nätverk, kunskap, etc. Det är mycket positivt som träning för med sig. Ett annat exempel är studier, jag läste på högskolan till stor del för att mina föräldrar pushade för det men jag finner också stor ro och trygghet i att jag har samma kunskapsbank som många andra i vårt samhälle och för mig är det viktigt. Med tiden och genom att jag blivit mer erfaren har jag börjat kanalisera vilka områden jag tycker är viktigast för mig och inom vilka områden jag helst vill utvecklas. Det blir allt mer tydligt för mig och därmed går jag upp varje dag inspirerad och motiverad till att göra saker som jag tycker är viktiga för att komma framåt.

Som pojkvän anser jag att det vilar ett ansvar på mina axlar att tala om för henne saker som jag tycker är bra och dåliga även om det ibland tar emot och känns tufft. Det är egenskap som jag fått lära mig att plocka fram och som gett mig och vår relation otroligt mycket. Det är i slutändan bara genom öppen dialog och kommunikation som vårt förhållande tar sig framåt.

Slutligen det jag ville få fram hos henne var hennes inre drift och vilja att utvecklas. Hon är person med jätte många fina egenskaper och dessa ska inte behöva gå i spillo för att man inte har en plan eller ambitioner. Man måste våga drömma och sätta upp mål för att komma framåt även om vägen inte alltid leder ditt man trodde. En sak är säker och det är att om man kämpar kommer möjligheter att dyka upp längst vägen när man minst anar.