Ja, precis så löd titeln på min och Alex föreläsning under fitnessgalan i Globen. Jag nämnde för er att vi skulle hålla en föreläsning men berättade aldrig hur det gick och hur folk mottog våra ord.
Jag måste säga att jag vart glatt överraskad över hur bra det gick. Dvs jag trodde inte att det skulle gå dåligt på något sätt men man är alltid lite nervös och förbereder sig på det värsta. Vi hade ändå förberett oss ganska väl, under veckan hade vi dragit ihop en schyst powerpoint och gemensamt kommit fram till hur vi skulle lägga upp föreläsningen. Vi ville ge ett personligt framförande, något som verkligen var genuint, och därför gick vi väldigt djupt in på vår bakgrund, hur träning påverkat våra liv redan från små och också hur vi ser på vår framtid.
Det är ganska spännande att höra någon annans berättelse och hur man med liknande utgångspunkt utvecklats och nått fram till den person man är idag. Jag kan bara tala utifrån mig själv men träning betyder så mycket för mig idag för det har också hjälpt mig på så många sätt under livets gång. Jag tror många känner igen sig i det här.
Anledningen till att jag började träna var för att jag som liten hade, ett väldigt vanligt problem, astma. Läkarna föreslog då för mina föräldrar att jag skulle börja med simning då det kunde ha positiva aspekter på min andning och visst hade de rätt. Jag är ingen läkare och kan inte med säkerhet säga att idrotten botade min sjukdom men efter ett par år så hade jag inte längre några andningssvårigheter. Så för mig var detta mitt första positiva bemötande med träning.
Jag är inte född i Sverige utan som ni vet flyttade jag hit som 8-åring. Ganska snart efter flytten började jag simma för en simklubb i södra Stockholm. Där jag bodde fanns knappt några svenskar, de flesta hade utländsk påbrå och det svenska språket var inte det man oftast hörde ute bland vännerna. Likaså gällde bemötandet med svenska kulturen och traditioner. Simningen fungerade därför som en sluss in i det svenska samhället. Där fick jag möjlighet att träffa och umgås andra svenska kompisar, ta till mig av deras seder och vanor. Idrotten har för mig i detta fall fungerat som en öppen dörr in i det samhälle som jag idag håller så kärt.
Det stannar inte där, idrotten gav mig möjligheten att börja i en klass med andra idrottsintresserade ungdomar. En klass med ungdomar med rötter i andra sporter och där vi gemensamt hade ett intresse, träning. Idag är två av mina närmsta vänner killar som jag träffade redan som 12-åring och har sedan dess hållit ihop och utvecklats tillsammans.
Som ni märker har idrott och träningsintresset fört med sig mycket positivt i mitt liv och den har format mycket utav den person som jag är idag. Det för inte bara med sig positiva aspekter utifrån ett samhällsperspektiv utan också utveckling på en personlig plan. Det finns många fina egenskaper som en idrottare eller en träningsintresserad människa utvecklar, egenskaper såsom karaktär, disciplin, målmedvetenhet, struktur, medkänsla, kamratskap, etc. Allra viktigast och ännu en gång kan jag bara tala utifrån mig själv men det har gett mig en identitet inom vilken jag kan finna en stor trygghet.
Träning är mycket mer än bara något vi gör för att se snygga ut på stranden, träning får oss att må och känna oss bra, att leva i samhörighet och utvecklas gemensamt. Det var just detta vi föreläste om och något vi lever efter och avslutar med att citera Strong as Life:
”inte du, inte jag, inte vi, inte dem utan OSS”.
Sov så gott allihop!
