Befinner mig i den sjukaste känslosvackan någonsin. Allt känns skit, verkligen allt. Jag vet varken in eller ut. Jag gillar inte att prata om mina känslor då jag ser det som en svaghet men samtidigt vet jag att det är fel.

Och vad är det som är fel?

Jag vet inte.. jag tycker att jag upplever att allt som jag kämpar för går emot mig. Kan ni känna ibland att ni kämpar och kämpar men man kämpar i den sjukaste motvinden?? Och att det ni kämpar för kommer till andra så himla enkelt?? Aa typ så känns det just nu.

Fick en fråga idag om vad som kan tränga igenom och bryta ned mitt självförtroende? Aa här har vi det, fuck.

Livet är inte en dans på rosor där livet går i en rak linje uppåt, utan den har sina svängar och just nu har jag stött på en jävlig jobbig sådan. Det fina med det hela om jag ska försöka se något ljus i tunneln är tiden. Allting vänder förr eller senare, det handlar bara om tid.