foto: Michaela Andersson
Det känns himla tufft ibland när verkligheten hinner ikapp en och jag går från hopp till total förtvivlan. Det känns som allt jag strävar efter helt plötsligt saknar betydelse och allt mitt slit är förgäves. Jag vet att det inte riktigt är på det viset och att jag bara måste hitta lösningar men livets labyrint är stundvis väldigt tuff och lär mig läxor den hårda vägen. Jag önskar jag kunde blunda riktigt hårt och göra en lycko-önskning och när jag återigen öppnade ögonen så var min önskning nu verklighet. Jag vet allt för väl för att förstå att det inte kommer hända och får istället blunda riktigt hårt, fokusera om och blicka framåt.
Har du något bra tips på hur du gör när du känner som mig?
Du följer livets kompass som visar riktningen dit du ska med ditt liv, för att nå dina mål. Det är inte ett rakt spår utan du stöter på terräng, men det gör dig starkare.
HejHej Kevin, Mitt tips är att istället för att ”blunda riktigt hårt, fokusera om och blicka framåt” istället blunda hårt och känn in nuet och tänk på varendaste liten sak du är tacksam för. Varje minsta lilla sak, kan bl.a vara en sån enkel sak som att kaffet du nyss drack smakade gott, 🙂 och stanna kvar i dem tankarna en stund så kommer du känna annorlunda när ögonen åter öppnas. Kanske låter flummigt när jag beskriver det 🙂 Men så viktigt att inte bara blicka framåt utan även andas in stunden och hitta tacksamheten just här- just nu. För jag lovar dig att även om saker kan vända på en millisekund från hopp till förtvivlan finns det alltid något som man känner glädje och tacksamhet för.
Ville även passa på att säga att du är en stor inspiration! Då menar jag inte bara genom träning/mode utan du verkar vara så genuin och ha båda fötterna på jorden!
Hej Karin!!
Tack för att du skriver och jag förstår precis vad du menar. Det är så himla enkelt att försvinna bland alla ”måsten”/ ”mål” att man glömmer bort det som är här och nu. Dem små och enkla sakerna runt omkring en är minst lika viktiga, tack för att du påminner mig. =)
Kram
Jag är också där nu. Allt som jag tidigare haft bra självförtroende i har rasat och jag står kvar… tom. Vet inte om det är något bra tips, men jag försöker ställa om mina kortsiktiga mål (men behålla mina långsiktiga drömmar). Jag vet att jag är en person med många mål och drömmar, men just nu är mitt enda mitt på kort sikt at må bra igen och att ta steg alla steg jag kan för att nå dit. Vissa steg blir egoistiska i andra människors syn. Men att ta varje steg med vålmåendet i siktet. Jag tänker att om jag kan komma tillbaka till ett steg där jag mår så bra som möjligt, kanske allt annat jag vill kan komma en en följeffekt av det?
Hej Jenny!
Tack för att skriver och jag hör dig. Jag tror liksom dig att det är ganska klokt att fokusera på mer kortsiktiga mål och kanske också begränsa dessa till enstaka. Ibland vill man så mycket att den positiva andan istället blir till ens börda. Jag tycker inte du ska tänka på hur andra uppfattar dina val, särskilt i din resa mot välmående. Det räcker faktiskt med att vi har egna bekymmer att ta hand om. För varje litet steg vi tar har vi tagit oss en bit längre och det är inställningen vi må ha för att fortsätta vår positiva utveckling.
Kram!!
Jag fick ett riktigt tufft besked igår, det vände hela världen uppochner och den urladdningen var enorm.
Först ville jag trycka på paus, stanna jorden från att snurra runt sin egen axel och lägga mig under täcket i ett år eller två.
Istället valde jag att gårdagen fick vara en skitdag, jag fick vara nedstämd och ledsen, för att idag vakna med nya krafter, bra energi och istället göra aktiva och konkreta val som skulle ta mig i rätt riktning och mot dem mål och visioner som jag har klara för mig.
Så mitt tips är; låt EN dag vara en jäkla skitdag, för att komma tillbaka med all kraft i världen!