Det är dröm som går i uppfyllelse. Jag vet inte hur många gånger jag drömt om just detta scenario och sett otalt många tv-serier och önskat att det var min verklighet. Att vakna på morgonen och ha möjligheten att gå ner till strandpromenaden med Frankie är ren fantasi för mig. Jag har drömt om just detta så himla länge att jag knappt kan tro att det är sant. För mig är vardagen otroligt viktig, jag vill må bra i nuet och trivas med min omgivning. Den senaste tiden hemma i Sverige har jag tyckt att det varit väldigt tufft att handskas med kylan, mörket, regn och rusk. Vetskapen om att dessa månader ligger framför mig har heller inte varit särskilt positivt. Men det handlar inte enbart om vädret, jag har inte trivts där jag varit. En plats som jag har mycket kärlek till men där människor i dess närhet dragit ned humöret.

Igår sa Ellinor något till mig som jag gått och tänkt på sedan dess. Hon sa att jag var mycket mer öppen och social mot främlingar här än där hemma. När jag tänker efter förstår jag att hon har rätt. Jag öppnar för samtal med främlingar hela tiden och av någon anledning är jag pådrivande. Jag känner att jag får leva ut och intressera mig för andras tillvaro. Jag ger någon ett leende och får ett tillbaka.