Det har gått drygt två veckor sedan vi våra vägar skildes åt på Menorca och nu är hon bredvid mig igen. Dagarna går alldeles för långsamt när hon är iväg och alldeles för snabbt när hon är med mig. Jag intalar mig själv om att det är livets gång och att det är menat att det ska vara på det här viset. Det finns en plan för allt och jag är övertygad om att man måste spela med de kort som givits. Jag är i vilket fall otroligt glad att hon är vid min sida just nu och jag njuter av varje sekund.