Jag tror Frankie trivs med oss i Barcelona. Han verkar iallafall gilla våra promenader längst stranden och han älskar solen. Det kan man inte tro med all päls men han föredrar oftast att lägga sig i solskenet före skuggan. Han är snart 10 månader och det är sak han gillar mer allt annat och det är att låtsasligga med sina gosedjur. Problemet med det är bara att han också gillar att bita sönder dessa och inom loppet av några dagar har vi fullt med tussar liggandes över golvet hemma. Det har köpts en och annan nalle till honom i förhoppning att den ska hålla ihop. För någon dag sedan bet han sönder den senaste utav alla han haft och vilken han älskade. Jag vet inte vad vi ska göra men det känns som han behöver någon att mysa med på sitt egna sätt och det är inte hållbart att köpa nya gosedjur varje vecka.

Har du hund och något tips till oss??

Igår kväll överraskade Ellinor mig efter träningen med en picknick ute på terassen. Det var något vi verkligen behövde för att få en stund av lycka i vårt förhållande just nu. Det finns mycket hos henne som jag tycker om och som jag beundrar och det är hennes förmåga att smitta av sin positiva aura som jag blev kär i.

Jag är en tänkare och hon känslomänniska och jag tror många utav er känner igen er i förhållandet mellan två parter. Hon får mig att känna väldigt mycket, hon kan verkligen öppna den sidan hos mig, men ibland blir det alldeles känslor som jag inte kan hantera. Jag kan uppskatta att inte känna efter allt för mycket utan istället blicka framåt och vara lösningsorienterad. Jag vill inte alltid grotta ned mig i mina känslor för de kan göra ont och få mig obalans. Det är ganska obehagligt och läskigt för mig. Hon vill väldigt gärna att jag ska förstå henne men för att göra det måste jag känna som hon gör och det är jag inte riktigt redo för. Samtidigt sker detsamma tvärtom skulle jag tro. Jag ställer krav på att hon ska tänka som jag och inte alltid vara så känslosam i alla situationer. I mina ögon kan det visa sig som svaghet fast jag innerst inne vet att så är inte fallet men eftersom jag inte kan relatera till hur hon känner så är det min närmsta referens, en tänkares referens.

Tips?

Det är väldigt ansträngt i mitt förhållande med Ellinor just nu. Det känns som allt vi gör och säger till varandra tas emot negativt. Det har varit så en längre tid nu och jag tycker vi flera gånger har försökt ta oss förbi detta genom att prata med varandra och försöka få den andre att förstå vad man egentligen menar när man säger något. Vissa dagar är superbra och det känns som vi är tillbaks där vårt förhållande började rent känslomässigt medan resterande tid är ren plåga att ta sig igenom. Jag vill inte slösa vår tid tillsammans på att vara negativa mot varandra, ett förhållande bygger på att man stärker den andra genom ens handlingar. Allt jag gör är för oss och för att vi ska ha bättre förutsättningar för att fortsätta framåt. Jag vet inte hur länge till vi pallar med det här..  några tips?