Kevin Triguero

Det känns absurt att det var 10 år sedan jag gick ut högstadiet, 10 ÅR. Att det har gått så lång tid sen jag slutade nionde klass med alla dessa underbara personer med gigantiska drömmar inom idrott är orealistiskt.

Jag började 7:an i en så kallad idrottsklass. Vi var alla elitsatsande ungdomar inom olika sporter och det vi hade gemensamt var vårt träningsintresse. För att vårt gemensamma intresse skulle stimuleras tillräckligt så hade vi idrott alla skoldagar och utöver det åkte vi två gånger om året på friluftsresor. Jag kan berätta att vi har en o annan historia ifrån dessa resor, många roliga minnen. Jag tror inte de alltid uppfattats som speciellt roliga eller uppskattade men idag kan vi se tillbaka och skratta ihop.

I lördags hade vi en klassreunion på ett Tapas-ställe på söder och det var ungefär hälften utav klassen som närvarade. SJukt roligt att se alla igen. Mitt första intryck var att alla såg likadana ut, vilket måste vara en skev uppfattning men det kändes verkligen så. Folk har blivit mer vuxna fast ändå fanns samma gamla barnslighet kvar inombords. Jag blir glad bara jag tänker på det. Vi hade verkligen en kanonklass med bra sammanhållning och vi stöttade varandra. Dessa personer har betytt mycket för mig under min uppväxt, mer än vad dem säkert vet/tror och det har jag dem att tacka för.

Ikväll var vi tre tappra själar som pushade varandra igenom ett tufft intervallpass. Jag har berättat och visat för er för dessa mördartrappor. Sträckan är ca 120 meter lång och tar totalt  23 sek att genomföra i maxfart. Jag lovar er, det suger ut all kraft i benen. När man är färdig så är man inte bara genomsvettig men också skakis i benen och vill det sig riktigt illa kan man knappt stå.

Jag älskar dem här trapporna för dem får mig att känna mig levandes. Dessutom tycker jag utmaningen är lik den innan ett riktigt tävlingslopp, man känner sig lite pirrig och nervös. Just då kommer vinnarskallen fram och man går in med full fokus och genomför passet med bravur.

Det vi körde var helt enkelt:
3 * sträckan i lugnt tempo (ca 34 sek)
3 * sträckan i högt tempo men ändå inte max (ca 27-28 sek)
3 * sträckan i MAX tempo (ca 23-24 sek)
3 (3*15 valfri mage)

Jag kan varmt rekommendera er att testa trappintervaller, det är utmanande och ger kanonresultat. Vill också be er ta det lugnt i början om ni är ovana, börja med ett mindre antal eller korta ner sträckan. Kom ihåg att ni tränar utifrån era egna förutsättningar och tanken är att ni själva ska utvecklas.

Juni är min favorit månad av många anledningar. Det har av naturliga skäl men också rent slumpmässigt blivit en månad som speglar årets som gått.

Om 2 dagar fyller jag år och då var det 26 år sen jag för första gången tog mitt första andetag. Sedan dess har det hänt en hel del, både gott och ont men som gjort mig till den jag är idag. Varje födelsedag blir en milstolpe för att utvärdera vad man åstadkommit under året som gått.

I år blir jag 26 och helt ärligt kan jag inte påstå att jag för några år sen kunde förutspå att mitt vardag skulle se ut som den gör idag. Däremot är jag så glad över att den just ser ut såhär. Jag får göra det jag älskar varje dag, jag får så mycket kärlek av härliga människor runt omkring mig och jag känner mig levandes och hungrig på framtiden. Vad mer kan jag önska.

Juni har också blivit en månad då jag får tillbringa tid ihop med mina vänner. Juni är vår första sommarmånad och Juni är den månaden då min fysiska utveckling ställs på prov.

Ja ni har förstått att det är en ganska viktig aspekt i mitt liv, att vårda om mitt yttre. Precis lika viktigt som att utvecklas intellektuellt är det för mig att utvecklas fysiskt. Att varje år säga att jag både utvecklats mentalt och fysiskt är ett stort mål för mig. I år kan jag stolt säga att det aldrig sett bättre ut. Jag har haft lite skeva mål med min träningen på senare tid men genom målmedvetenhet har jag tagit mog igenom och i mål.

Nu är det bara att se fram emot ännu ett framgångsrikt och kärleksfullt år. Och jag önskar er alla detsamma!