Jag hade en riktigt bra vistelse i Sverige under föregående veckan. Jag lyckades verkligen tajma det superfina vädret helt rätt och det lämnar alltid lite mersmak. Framförallt var det bästa med hela veckan att spendera den med Lina och ha kvällarna och helgen tillsammans. Att ha träffat någon jag tycker så otroligt mycket om och som bor så långt bort från mig känns riktigt trist. Jag saknar henne hela tiden och sedan vi träffades växer sig den känslan allt större. Jag intalar mig själv om att det funkar att vara ifrån varandra men mitt hjärta säger nå helt annat. Det enda jag önskar just nu är få dela min vardag med henne och ha henne i min närhet.
En annan jag saknar otroligt mycket är min prins, Frankie. Han var med mig från fredag till söndag och vi hade det jäkligt mysigt ihop. Han var med när jag och Lina sprang intervaller vid Observatorielunden, vi var ute på promenader, följde med när vi åt brunch, åkte båt längst djurgårdskanalen och var väldens bästa polare på kvällarna medan vi kollade på film. Han är verkligen speciell.
