Idag är en sådan dag då jag behöver vara för mig själv och styra med saker som behöver ordnas upp. Jag kan vakna upp ibland och känna mig helt ställd mot väggen och det enda jag kan tänka på är hur jag ska göra för att ta mig framåt. Det är en lustig känsla som återkommer med jämna mellanrum och som sätter sig som en klump i magen. Just nu blickar jag endast framåt och vill konkretisera det som komma skall. Jag antar att den känslan driver min utveckling men får mig också att känna oro och stress. Jag antar att det är just detta som får en att känna sig levande, med- och motgång och fighten däremellan.