Jag har en klient som oroar sig över att det på senare tid blivit allt svårare att tappa vikt i jämförelse med i ett tidigare skede då vi satte igång och träna och detta får den här personen att förlora motivation och engagemanget.

Jag känner att det är viktigt att dela med mig av hur jag tänker och känner kring detta.

Till er som känner eller någon gång känt samma stämningsnedgång som min klient av en liknande anledning vill jag först säga att det finns ingen anledning att känna sig besviken eller nere för faktum är att du redan åstadkommit väldigt mycket och det är svinbra! Framförallt för att du redan har tagit ett viktigt steg i rätt riktning, åstadkommit en positiv förändring för din hälsa och allt du gjort fram till idag bär med sig massa positivt för din kommande utveckling. Så det första jag vill lämna dig med är att du måste ha lite TÅLAMOD!

När man gått ned i vikt, i många fall tappat en hel del kilon, så är det fullt normalt att det blir allt svårare för kroppen att göra sig av med överflödiga energidepåer. Att tro att man ska tappa i vikt i samma takt rakt igenom en viktminskning är inte logisk för det skulle i sådana fall innebära att vi skulle förtvina förbannat snabbt om vi inte fick i oss den energimängd vi behövde. Dvs, för varje kilo vi tappar och desto närmare vi är vår idealvikt så blir det allt svårare för kroppen att göra sig av med sina energidepåer.

Istället för att deppa så tänk efter hur lång tid du verkligen gått utan att tappa ytterligare i vikt. Om det handlar om ett par veckor så behöver du inte oroa dig för vi träffar alla platåer som vi måste överkomma innan vår resa kan fortsätta. Däremot om det gått mer än ett par veckor och du upplever att det fortafarande inte händer något, ja, då kanske du bör prata med någon kunnig person i din omgivning för att se över dina kost- och träningsvanor och förmodligen behövs det enbart små korrigeringar för att din resa ska kunna ta fart på nytt.

Kom ihåg TÅLAMOD är ovärderlig för om du förlorar den och förlorar motivationen så blir det enda som kommer hända att du tar steg tillbaka och slutar där resan en gång började.

Håll blicken högt och kör hårt ! 

Tisdag och två bra träningspass in i veckan. Igår tränare jag yoga på kvällen och idag rörlighet och styrka för skuldrorna och avslutade med axlar och mage.

Jag satt tidigare idag och pratade med en kille jag just lärt känna och som vanligt kom vi in på träning ganska omgående. Innan vi hann så långt in i konversationen var det viktigt för honom att försäkra mig om att träning var för hans del 100% eller ingenting alls. Det är inte första gången detta händer, utan snarare tvärtom, och därav känner jag att det är bra att ta upp det.

I mina öron låter det som ett idiotiskt argument om man nu tror på det själv. Varför måste allting som har med träning och hälsa vara svart eller vit för den allmänna personen? Allt annat som pågår runt omkring i livet är långt ifrån svart eller vit utan snarare en grå färg som flyter genom vardagen och livet ut. Detsamma gäller för träning och hälsa, det är aktiva val som vi fattar och vilka borde finnas med i en grå skala genom livet. Balans kallas det. Vi har alla olika avsikt med det vi gör och därav är det rent ut sagt omöjligt att jämföra varandras förväntningar. Det jag vill komma fram till är att det är ingen annan än jag själv sätter upp förväntningar på det jag bör göra och därmed kan ingen döma ut hur jag väljer att leva mitt liv. Om jag vill träna 1-3 ggr / veckan så är att skitbra och ingen kan säga något annat. Vill jag träna varje dag så är det också jättebra FÖR MIG.

Jag vill be er sluta upp med att argumentera mot er själva och lyfta fram ursäkter för varför ni inte gör saker pga hur andra förväntar sig att saker borde vara. Det är mitt liv, ditt liv, och förhoppningsvis är vår avsikt att leva det till fullo. Att träna och äta sunt borde vara en självklart del för att uppnå detta men till vilken grad/nivå jag väljer att leva är upp till mig själv och det ursäktar inte mig från att inte göra det alls.