Jag var iväg tidigare imorse på casting för Toyota där jag skulle spela en ball kille i förarsättet som ser en snygg tjej som bär ”fel” solglasögon och där jag sedan förväntades agera lite drygt och dra en klyschig replik. Det är jättesvårt att säga hur det gick på castingen och flertalet gånger känns det som ren lotteri om man får rollen eller inte. Det otroligt många som provspelar för rollerna trots att det redan skett en första granskning och man får endast ett par få sekunder att lämna ett bra intryck.

Ett bra tips om du vill arbeta som modell är att ta någon skådespelarkurs. Jag tror det är väldigt nyttigt för det är väldigt ofta man förväntas agera och visa mycket personlighet på castingen. Ett annat bra tips är att öva framför spegeln om att uttrycka sig genom att bara använda ansiktsuttryck. Om man känner sig bekväm med detta så är jag övertygad om att chansen att lyckas blir allt större.

Idag är en sådan dag då jag behöver vara för mig själv och styra med saker som behöver ordnas upp. Jag kan vakna upp ibland och känna mig helt ställd mot väggen och det enda jag kan tänka på är hur jag ska göra för att ta mig framåt. Det är en lustig känsla som återkommer med jämna mellanrum och som sätter sig som en klump i magen. Just nu blickar jag endast framåt och vill konkretisera det som komma skall. Jag antar att den känslan driver min utveckling men får mig också att känna oro och stress. Jag antar att det är just detta som får en att känna sig levande, med- och motgång och fighten däremellan.