Jättekul med era frågor och funderingar, fortsätt gärna med det!

Undrar hur du gör för att hålla motivationen uppe under sommaren?

Jag tränar hårt, äter bra sedan kommer sommaren och semestern och jag tappar allt.
Känns då som jag har träna och ätit bra i onödan när man ändå förstör allt till sommaren.
Så, hur motstår jag allt härligt som kommer med sommaren och håller mig motiverad för träningen?
Eller rättare sagt, hur gör du?

Detta är en mycket intressant frågeställning som jag vet många brottas med och det finns bara ett bra sätt att illustrera den. All utveckling sker genom två steg fram och ett steg bak men leder fortfarande fram till målet. Det viktiga är att se till att steget bakåt är kort så att våra framsteg blir så stora som möjligt.

Jag tränar hårt under hela året och försöker hela tiden äta en bra och näringsrik kost och utöver det unnar jag mig vissa saker som jag tycker är gott. Om du läser noggrant igenom det jag just skrev kommer du förstå att det alltid finns en bra grund vilken jag utgår från och det andra är ”det lilla extra”. Exempelvis vill jag trots att jag har en ätardag först få i mig ett par bra och nyttiga mål innan jag börjar äta skräp. Det som sker är att min kropp först får i sig värdefull näring som den behöver och dessutom blir det inte lika mycket skräpmat som det annars kunnat bli.

Samma sak sker under sommaren, jag tränar hårt och äter väldigt noggrant under en visst tid och uppnår jättefina resultat. Jag vet att jag bara kommer kunna hålla min topp under några dagar men vill ändå inte tappa allt eftersom sommaren är lång. Jag släpper därför inte min kost eller träning helt och hållet utan toppar min semester med små upplevelser som jag längtat efter, vare sig det är mat eller alkohol. Självfallet kan detta ses som steg bakåt i min utveckling men jag njuter också av stunden och dem stunderna kan jag leva på under långt tid framåt. Jag tycker att det är viktigt att inte utesluta eller förbjuda saker utan snarare vara klok och tänka igenom hur jag så lindrigt som möjligt kan ta mig förbi knepiga stunder.

foto: Lucas Mara for Runner’s World

Idag saknar jag min flickvän lite mer än vanligt. Nu har hon varit borta ett par dagar och jag hade aldrig kunna tro att jag skulle känna sådan längtan. Jag är däremot väldigt glad för hennes skull att hon är iväg och jobbar samtidigt som hon får bättra på sina prickar (psoriasis). Jag vet att brottas med sin sjukdom dagligen och tycker det är jätte jobbigt. I mina ögon är hon bara en otroligt vacker tjej, jag ser inte hennes prickar och har aldrig gjort. För mig är dem en del utav henne och hon är inte samma person utan dem. Jag tycker hon är otroligt stark och modig som vågar stå upp för sig själv och visa folk att det är ok att synas med eller utan prickar. Hon är en underbar förebild och det beundrar jag henne för.

För er par eller singlar vill jag tipsa er om att passa på under sommaren och ta fina bilder på er själva. Det är inte svårt med rätt verktyg, allt du behöver är 2-4 olika outfits och en grym fotograf. Min underbara fotograf Michaela plåtar det mesta ni ser på bloggen, hon är otroligt duktig och har grym känsla för snygga bilder. Känner du dig sugen på att plåta så tycker jag att du ska höra av dig till henne och berätta vad du är ute efter. Om du har svårt att beskriva så ta gärna en bild på min / någon annans blogg som exempel.

Du kan maila Michaela på [email protected] & här hittar du även hennes Portfolio 

Jordgrubbstårta på födelsedagen hade varit trevligt. Såhär gott hade det kunnat ha sett ut just nu men dessa tårtor åt vi faktist upp för ett par veckor sedan. Även om jag inte får njuta utav dem idag så är dem otroligt fina att titta på och helt ärligt känns det tillräckligt tillfredställande.

27 år idag och jag känner mig mer starkare än någonsin. Åren går och när jag var lite yngre hade jag vissa föreställningar om hur mitt liv skulle se ut vid denna tidpunkt. Vissa saker har jag lyckats med och andra har jag skrotat. Ibland upplever jag hur allt är så tydligt och ibland vänds hela min värld upp och ner. Det jag lärt mig under vägens gång är att allt löser sig så länge man är villig att lägga ner det hårda arbetet. Många vill hävda att jag är i mina bästa år och hade förmodligen offrat en hel del för att kunna återgå till min ålder. Jag ska ta tillvara på den kraften och styrkan som finns inom mig och fortsätta kämpa för det jag tror på och förhoppningsvis kan jag blicka tillbaka om ett par år och beundras över mig själv.