Imorse infann jag mig återigen i yogastudion. Det hade gått en vecka sedan jag var där senast pga allt resande och jag känner att min frånvaro både gjort mig bra och dåligt på samma gång. De senaste veckorna har varit otroligt utvecklande och jag har förbättrat min rörlighet något oerhört men det kommer också till priset utav att min kropp inte riktigt hängt med alla gånger. Jag har fått svaga känningar i leder, särskilt knäna, efter alla timmars stretch i nya och konstiga positioner. Oavsett vad man gör för typ av träning måste man lyssna på kroppen och planera utefter hur det känns.

Idag körde jag igenom mitt pass med stor försiktighet och lyssnade på kroppen genom alla rörelser. Där jag kände att påfrestningen blev för stor tog jag ett steg tillbaka och anpassade positionen efter det som kändes bra. Man skulle kunna betrakta det som ett ”dåligt” pass men jag vill hellre se det som nödvändigt för att komma vidare. Mycket utav träningen handlar om att lära hjärna ny rörelsemönster och få dessa att kännas naturliga. Även om kroppen inte varit 100 procentig så har hjärnan fått göra sitt.