Vaknade lite tidigare idag, faktiskt innan klockan hade ringt, och som vanligt tar jag upp min telefon och kollar igenom mina mail, nyheter, bloggen och sociala medier. Till mina stora förvåning ser jag ett privat meddelande i min inkorg från en utav personerna som brukar assistera yogalärarna. Det är en ung, trevlig, vacker kvinna som jag endast haft bra uppfattning om och faktiskt sett upp till då hon är en förebild inom yogan. Hon är skitcool, med passande tatueringar och dessutom har kommit väldigt långt i sin träning så det blir extra kul och inspirerande att hålla koll på henne medan hon kör.

I vilken fall, i hennes meddelande till mig beklagar hon sig över hur hon dömt mig utifrån hennes fördomar gällande mitt utseende. För henne var det helt orimligt att en kille som mig, som förmodligen utstrålar mycket annat än den generella yogisen, skulle kunna ta träningen på allvar, behandla det med respekt och med stor vilja och engagemang utvecklas. Hon skriver att hon hade gett mig max en månads tid innan jag skulle lagt av och att hon blir ledsen över att hennes dömande tankar har lett henne den vägen.

Samtidigt som det kommer som en chock blir jag inte alls förvånad och framförallt respekterar jag att hon vågar sticka ut hakan och säga att hon hade fel om mig. Förhoppningsvis har jag genom mina handlingar visat henne en annan sida att ta i beaktning framöver. För mig är det tydlig att yoga handlar, för många som utövar det, om mycket mer än enbart träning. Det finns en andlig, meditativ aspekt som inte går att frångå men endast för att vi inte beter oss- eller ser ut på ett visst sätt så betyder det inte att vi kan döma en människas intentioner och vilja.

Dagens lärdom och det gäller inom allt här i livet varesig det är skolan, arbetet, träningen eller vad som, är att minnas att det finns alltid en människa med unika egenskaper och erfanreheter att ta i beaktning. Ge personen en chans att visa sina intentioner genom sina handlingar och efter det kan vi bilda oss en uppfattning.

Döm inte boken efter omslaget

Tisdag och två bra träningspass in i veckan. Igår tränare jag yoga på kvällen och idag rörlighet och styrka för skuldrorna och avslutade med axlar och mage.

Jag satt tidigare idag och pratade med en kille jag just lärt känna och som vanligt kom vi in på träning ganska omgående. Innan vi hann så långt in i konversationen var det viktigt för honom att försäkra mig om att träning var för hans del 100% eller ingenting alls. Det är inte första gången detta händer, utan snarare tvärtom, och därav känner jag att det är bra att ta upp det.

I mina öron låter det som ett idiotiskt argument om man nu tror på det själv. Varför måste allting som har med träning och hälsa vara svart eller vit för den allmänna personen? Allt annat som pågår runt omkring i livet är långt ifrån svart eller vit utan snarare en grå färg som flyter genom vardagen och livet ut. Detsamma gäller för träning och hälsa, det är aktiva val som vi fattar och vilka borde finnas med i en grå skala genom livet. Balans kallas det. Vi har alla olika avsikt med det vi gör och därav är det rent ut sagt omöjligt att jämföra varandras förväntningar. Det jag vill komma fram till är att det är ingen annan än jag själv sätter upp förväntningar på det jag bör göra och därmed kan ingen döma ut hur jag väljer att leva mitt liv. Om jag vill träna 1-3 ggr / veckan så är att skitbra och ingen kan säga något annat. Vill jag träna varje dag så är det också jättebra FÖR MIG.

Jag vill be er sluta upp med att argumentera mot er själva och lyfta fram ursäkter för varför ni inte gör saker pga hur andra förväntar sig att saker borde vara. Det är mitt liv, ditt liv, och förhoppningsvis är vår avsikt att leva det till fullo. Att träna och äta sunt borde vara en självklart del för att uppnå detta men till vilken grad/nivå jag väljer att leva är upp till mig själv och det ursäktar inte mig från att inte göra det alls.

Livet tar oss ibland till oväntade platser och alla erfarenheter man samlar på sig längst vägen gör mig mer fullbordad som människa. Det är inte alltid man tänkt sig som får mig att växa, för ibland måste man gå omvägar för att fram till ens mål och drömmar. Låt utmaningar inte bli ett hinder utan istället en möjlighet att växa för att utvecklas för att nå längre. För var dag som går lär jag känna mig själv allt bättre. Jag vet vart jag vill och jag vet vad jag känner för dem omständigheter som uppstår runt omkring mig. Det är med glädje som jag blir äldre och mer vis, det är med glädje som jag finner större trygghet i mig själv och dem runt omkring mig. Jag är på en plats just nu där jag känner mig levande och det betyder allt för mig.