Hela mitt liv har jag kämpat mig igenom kallt vatten, iaf så långt jag minns.
All vatten som understiger 29/30 grader är för kallt för mig. Det är fakta och ni får tycka exakt vad ni vill om den saken. Och nej, jag tycker inte det är skönt att det är ”svalkande” oavsett hur varmt det är i luften.
Det är en pina med kallt vatten och om jag själv får välja så ska det vara lika varmt i vattnet som utanför. Jag älskar sensommaren i Medelhavet för det är enda gången man kan känna den känslan.
Idag var en sådan dag som tog mig tillbaks i tiden, bland minnen som jag bara vill förtränga. Jag berättade för er att jag skulle iväg och träna på en grym anläggning idag och vilket jag gjorde. Det enda problemet var att träningen var flyttat till stranden och passet var uppbyggt på olika vattensporter. En utav dessa var att vi skulle simma ut till en boj som låg 200 meter ut och sedan tillbaks. Jag har inga problem med simningen, efter alla mina år i simbassängen hade jag säkerligen rundat den där bojjen och varit i land innan någon utav de andra ens börjat simma. Problemet var att det havet var för kallt. Ja, typ 20-21 grader i vattnet och min kropp den bara stelnar till och min hjärna säger NEJ! Bestämt nej!
Alla började simma ut och jag stod där med anklarna i vattnet som en fåne och kunde inte ta ett steg längre ut, det gick bara inte. Det slutade med att jag fick paddla på en surfingbräda 4 gånger istället för två som det var tänkt och det fick bli min lösning.
Har någon annan samma problem? Helt seriöst, det är ju lite pinsamt och frustrerande. Jag kan inte bada som alla andra och det hela känns än värre iom min elitbakgrund inom simning.