Kevin Triguero

Belöning är ju jävligt viktigt. Därmed en bra lunch för att fira ett framgångsrikt första nummer utav MAN. Så kul att det blivit så uppskattat och jag ser verkligen fram emot utveckligen utav den här tidningen.

Jag fortsätter på samma spår som igår för jag kan inte förstå hur jag kan känna mig så splitrad. Det värsta med att känna så som jag gör just nu är det går utöver folk som jag har mina nära. Även fast dem vill stötta mig och jag vet att det är av ren kärlek så vill jag mest bara lösa det på egen hand. Det är så jag alltid löst mina problem, jag tänker, agerar och sen hittar jag tillslut en lösning.

Den stora skillnaden den här gången är att jag känner mig sjukt splittrad när det kommer till lösningen. Det jag vill och drömmer om drar mig iväg ifrån allt jag tror på och vill förmedla och värst utav allt är att det är bortom min kontroll.

Det är inte upp till mig utan till någon annan, i tid och rum att bestämma.

Foto: Michaela Andersson

Befinner mig i den sjukaste känslosvackan någonsin. Allt känns skit, verkligen allt. Jag vet varken in eller ut. Jag gillar inte att prata om mina känslor då jag ser det som en svaghet men samtidigt vet jag att det är fel.

Och vad är det som är fel?

Jag vet inte.. jag tycker att jag upplever att allt som jag kämpar för går emot mig. Kan ni känna ibland att ni kämpar och kämpar men man kämpar i den sjukaste motvinden?? Och att det ni kämpar för kommer till andra så himla enkelt?? Aa typ så känns det just nu.

Fick en fråga idag om vad som kan tränga igenom och bryta ned mitt självförtroende? Aa här har vi det, fuck.

Livet är inte en dans på rosor där livet går i en rak linje uppåt, utan den har sina svängar och just nu har jag stött på en jävlig jobbig sådan. Det fina med det hela om jag ska försöka se något ljus i tunneln är tiden. Allting vänder förr eller senare, det handlar bara om tid.