Fredag måste vara dem bästa dagen på hela veckan, eller hur? Om man gjort sitt jobb som planerat, skött träningen och kosten då är man jäkligt välförtjänt av en riktigt skön fredagskväll. Det anser jag iallafall. Jag börjar fatta det där med Taco-fredag för det är fan behövligt och jäkligt mysigt att samla hela familjen och njuta av riktigt skön veckoavslut. Trots att detta inlägg går ut nu så är jag inte klar med min vecka för jag har ett träningspass kvar att genomför innan jag kan ta en ledigt för kvällen. Det finns inget bättre än att avsluta fredagen med ett bra träningspass och känna att man kan ta helg med gott samvete.

Ett tips om man inte träningstokig som jag är att planera för ett kort och intensivt träningspass på fredagar. Det behöver inte alltid bli långdraget på gymet utan försök göra det kort och intensivt så att man kan komma hem och ta det lugnt. Nedan har ni mitt snabba fredagspass.

Uppvärmning genom dynamisk stretch
3 min uppvärmning på rodden

5st intervaller 200meter rodd vila 30sek
2,5 min vila
5st 150meter rodd vila 30sek

Magserie
3Set 3 övningar * 20 repertioner

Njut av en underbar fredagskväll!

foto: Naelia Salas Amner

Idag känner jag mig riktigt trött. Jag kände redan på morgonen när jag vaknade hur kroppen sade ifrån, ni vet känslan när det kroppen nästan värker inifrån. Redan då borde jag har fattat signalerna men envis som jag är gick jag till studion för att köra yoga som vanligt. Trots att det tog emot bytte jag om, rullade ut min matta och började träningen. Allt eftersom passet gick blev jag mer och mer trött och det var tydligt hur jag inte hade orken för att genom passet som jag brukar. Jag har såpass mycket träningsvana och vett att jag redan från börjar visste att det skulle bli ett tufft pass att genomföra och hade lovat mig själv att inte ta ut mig i varje rörelse. Tur är att jag lyssnade på min kropp vid det skede och tillätt mig köra mycket lugnare än jag brukar för trots det fick jag avbryta passet tidigare än vanligt. Att träna trots att kroppen säger från är bland det farligaste och mest korkade som finns. Det kan leda till skador och problem som kan påverka en under lång tid framåt. Därför vill jag be er att alltid lyssna på kroppen i första hand och var inte rädda för att vila. Återhämtning är minst lika viktigt som själva träningen och ger man inte kroppen möjlighet att återhämta sig så blir träningen en destruktiv- istället för en stärkande aktivitet.

Planera träningen väl och klokt. Man kan träna varje dag och mer än så om man har ett välplanerat träningsschema men tydliga tidpunkter där kroppen får tid att återhämta sig. Utöver det måste man vara noggrann med att ge kroppen sömn och bra mat. En annan sak man kan tänka på om man tränar jättemycket är att med jämna mellanrum bör avbryta träningen helt, dvs ta 2-4 dagar total vila från all träning och ge kroppen den tid den behöver för att vila.

Cravings will pass. But dreams Don’t.

Jag vill bara prata av mig lite kring hur det känns att förändra kostvanor. Utan tvekan så är det allra svåraste att bli av med sockersuget och då menar jag inte enbart godis utan även det dolda sockret som vi får i oss dagligen. Jag måste erkänna att jag än idag har svårt att låta bli vissa saker och då tycker jag att jag kommit väldigt långt i min egen utveckling. Det jag älskar mest utav allt är vitt bröd, baguett, och om jag tyckt det var värt det så hade jag ätit det dagligen. Det är jäkligt gott helt enkelt men jag väljer att låta bli och jag väljer att unna mig detta under speciella tillfällen. Jag vet trots allt att det inte är bra för min kropp och det tillför inte mer än tomma kalorier och inflammationer. Den enda rimliga anledningen kvar till varför jag ska äta det är då för att det är gott. Personligen tycker jag inte att den anledningen håller för det finns mycket annat i livet som också tillfredställer min hjärna på liknande sätt och som inte lika skadligt.

Det är sjukt dock hur det sätter sig på näthinnan och finns där hela tiden och irriterar men det är inte hela sanningen. Varför jag ständigt påminns om mitt sockerbegär är för att det finns överallt jag går. Varje dag, i varje hörn och skyltfönster påminns jag omedvetet om mitt begär och det är därför är det så himla svårt att sluta. Efter många år av socker försöker jag bryta mig loss i ett samhälle där jag ständigt erbjuds mitt begär. Det är egentligen inte så konstigt att de flesta inte klarar av det.

Vad tycker ni, rätt eller fel? Borde samhället ta ett gemensamt ansvar eller borde vi fortsätta ha det på samma vis?