Jag känner mig tvungen att dela med mig utav mitt barnsliga hopp från drygt 10 meter. Jag kallar det barnsligt mestadels för att utmaningen håller mig ung i sinnet och jag tycker om att utmana mina rädslor. Jag tror man blir allt mer försiktig med åldern, kanske också med all rätt, men jag tycker det är viktigt att ha kvar barnasinnet och utsätta sig för sådant som kan upplevas lite jobbigt och utmanade. Det blir för mig lite av en bekräftelse på att jag fortfarande kan och har modet till att leka obehindrat från den erfarenhet jag samlat på mig genom åren och som någonstans talar om för mig att det är en dum idé. Vi föds utan rädslor och vi vågar som barn utmana saker som känns lite pirriga och det utvecklar våra sinnen till att bli skickliga individer på olika plan. Jag vill inte att den processen ska sluta och begränsas utan snarare fortsätta och utvecklas än mer med åren.

Foto: Naelia Salas Amner

Jag vill bara fly bort från allt jag tycker är tråkigt och jobbigt och endast göra det som gör mig glad. Jag kan verkligen känna så väldigt ofta och till skillnad från de flesta andra som har en lång sträcka mellan tanke och handling så är min gräns däremellan rätt så kort. Jag känner mig själv ganska väl och jag kan ofta göra snabba omvändningar när jag följer min magkänsla. I många fall har det visat sig vara en bra sak men i många gånger är det något som ständigt stressar mig inombords och jag önskar jag kunde tränga bort. Det enda som aldrig får mig att känna på det viset är träning och jag kan inte riktigt svara på varför. Jag kanske är för medveten om vad det innebär och har lärt mig att uppskatta både med- och motgångar. Samma känsla som jag känner tror jag att många utav er upplever när det kommer till träning och det är just här en utav många brytpunkter äger rum. När känslan är ett faktum skulle vilja tala om för dig att du måste hålla ut och försöka se förbi din stund av motgång för det är nämligen i denna stund som du växer som träningsmänniska och det är i denna stund som du utvecklas mest. Jag hör mig själv tala om detta om och om igen för mina klienter och jag är övertygad om det själv när det kommer till träning. Jag tror på det för jag har själv gått igenom den fasen många gånger förr och varje gång jag tagit mig igenom motgångar har jag kommit ut som en mentalt- och fysiskt starkare individ. Nu måste jag bara tro på detsamma i andra sammanhang och lita på andras erfarenheter och våga släppa taget om min egen förutfattade mening.

Jag är inne in en period där jag känner att livet testar mig på flera olika håll. Det känns som ett flerfrontskrig som jag just nu är med om och här står jag stark och söker efter diverse svar. Livet är inte alltid en rak linje uppåt utan en ständig avvikande kurva som ibland slingrar sig genom de djupaste dalarna. I dessa stunder är det viktigt att tro på sig själv och tro på att man kommer ut starkare. Det finns alltid ljus i tunneln och det gäller bara att hitta den.

”När livet kastar citroner så gör ska man göra lemonad” –  ett talesätt som jag tycker är ganska bra och talande för hur man bör hantera situationen. Det kan verka ganska främmande att göra en helomvändning med engång men jag är övertyga om att ens inställning är den som styr utkomsten och hur snabbt det vänder. Det är min övertygelse att när saker känns tung då gör man det där lilla extra vid varje tillfälle. Jag ventilerar för egen del just nu men vi alla har stunder av prövning och kom ihåg då mina ord.