Jag behöver inspiration från er för att skriva och därför tänkte jag att det är en bra idé om ni själva får ställa frågor. Tänk på vad om helst mellan himmel och jord och lämna en kommentar där du formulerar din frågeställning. Det finns inga dumma frågor och på min blogg finns det fritt utrymme att fråga sådant som man kanske tycker är uppenbart. Jag gillar utmaningar så kom igen nu och fråga på!

Jag blir superglad när ni kommer med frågor och synpunkter och det blir utav tvekan mycket roligare för båda parter att del utav. Fortsätt ställa frågor och vara nyfikna!

Hej Kevin!
Jag har en fråga angående löpning som jag hoppas du vill svara på eftersom du är så kunnig och säkert kan ”hjälpa” mig. Jag tränar fotboll ca 3 ggr/veckan och en del utanför det också, bland annat styrketräning. Men jag har otroligt svårt för att hitta motivationen till att springa längre rundor. 5 km går utan problem men när det blir närmre milen så blir det lixom för tråkigt och jobbigt så det blir att jag knappt ger mig på det alls. Jag tycker även att löpning överlag är väldigt tråkigt så det är inte alls ofta jag springer utöver fotbollen. Så min fråga är ifall löpning är något man ”måste” syssla med ifall man inte vill? Eller kan jag köra endast fotboll och styrka? Ganska flummig fråga men hoppas du förstår ungerfär. Tack för en bra blogg men många bra tips och riktlinjer!

Hej Emma!

Måste säga att jag älskar din ärlighet och det är en jättebra frågeställning som du lyfter fram.

Jag liksom dig hatar att springa långa sträckor. Jag har alltid haft svårt att motivera mig själv till att träna konditionsträning på det sättet och det har inte gått. För mig blir målet så himla långt bort att jag inte ens kan motivera mig till att börja. Att springa långt är för mig helt orimligt men jag beundrar alla som klarar av det. Jag önskar jag också kunde men jag är också väldigt medveten om att vi alla är olika och att vi kan uppnå liknande målsättning med olika träningsupplägg.

Det jag läser från din kommentar är att du känner att du måste löpa för att öka din uthållighet och kondition för att prestera bättre på fotbollen och jag kan säga att du behöver inte fokusera på att springa milen för att uppnå det. Tänk på hur du använder löpningen inom din sport. Du springer förvisso mycket men det har nog aldrig hänt att du sprungit konstant under 90 minuter och därmed uppnått en mil löpning utan vila. Tror inte det. Det handlar om relativt korta, explosiva sträckor som vara under 90 minuter och därmed borde din träning kretsa kring det.

För att göra det hela mer begripligt, säg att du springer 1 mil / match och en fotbollsplan är mellan 90-120m lång. Det innebär att om du springer längan på fotbollsplanen 100ggr så har du sprungit milen. Ditt mål borde vara att bli uthålligt nog för att prestera på 100 meter flera gånger om.

Intervallträning är prio för din del. Dels kommer det ge dig mycket bra utväxling och dessutom kommer det skona din kropp från skador. Dessutom är det mycket lättare mentalt sätt för sådana som dig och mig att träna på det sättet. Vår hjärna reagerar annorlunda på tid och sträcka under arbete men vi får samma/bättre resultat.

Enkelt upplägg som du kan börja med och med tiden utveckla på egen hand eller med hjälp av någon. Ett starkt tips är att du övertalar någon kompis med samma ambitionsnivå att haka på för ni kommer behöva varandras mentala stöd och träningen blir mycket mer givande.

Löpintervallträning 1-2ggr / veckan

Ordentlig uppvärmning och dynamisk stretch
10*100m 50% av max (jogga med bra tempo)
Vila 3,5 min
3*80m 80% av max V 30sek
Vila 90 sek
3*70m 90% av max V 30sek
Vila 90 sek
3*60m 100% av max V 30sek
Vila 3,5 sek
10*100m 50% av max (jogga med bra tempo)
Vila 3,5 min
60m 100%
Vila 45 sek
70m 100%
Vila 45 sek
80m 100%
Vila 45 sek
90m 100%
Vila 45 sek
100m 100%
Vila 3,5 min
6*100 (jogga / nedvarvning)

Hoppas detta svara på din fråga och ger lite idéer för vad du kan göra för att förbättra din prestation. Lycka till!

Det bästa som finns är att dela åsikter för det sätter perspektiv på det man tror på och väljer att göra. Man borde aldrig ta det på fel sätt när någon ifrågasätter det man gör för det enda det kommer visa på är brister och styrkor  i ens synsätt och oavsett kommer det endast leda till  vidare utveckling. Därför blir jag väldigt glad när Linnea ställer mig mot väggen och ifrågasätter min filosofi. Tack för det och fortsätt komma med era kloka frågor för vi kommer bara bli bättre utav det och få allt bättre perspektiv på träning och hälsa.

Hej! Blir verkligen inspirerad av din blogg och man blir absolut motiverad till att leva hälsosamt och tänka till lite extra kring sina matvanor och träning. Men jag har som ett motto att jag ska ”träna för att leva, inte leva för att träna”.

Kan du inte ibland känna att träningen tar upp ditt liv lite mycket ibland?

En väldigt bra fråga för jag tror den här frågan leder till att komma till insikt med nyttan med träning.

Träning tar upp väldigt mycket utav mitt liv, faktiskt mer än något annat. Jag har inga planer på att satsa inom någon särskild sport ändå tror jag att jag tränar lika mycket som, om inte mer än, många elitidrottare idag. Jag älskar att röra på mig, jag älskar att träna och jag älskar tanken av att fullgöra min kropp. Jag ser min kropp som mitt verk och jag har bara en chans att ta hand om den och göra den så bra som möjligt för att kunna leva så bra som möjligt. Jag vill vara stark, rörlig, smidig. Jag vill känna mig ung, fräsch och snygg. Jag vill vara en bra förebild för min framtida familj och genom mina handlingar lära mina barn att leka, äta sunt, träna, må bra, ha kul, lyssna, älska, vara omtänksamma, ödmjuka, drivna, etc. Jag tycker träningen ger mig allt detta och mycket mer. Så känner jag att träningen tar upp mitt liv? Nej, jag skulle snarare vilja säga att den ger mig liv.

Visst är det nice att ha en vältränad kropp med ett grymt sexpack och muskler som får alla att titta en extra gång, men är det verkligen värt det med tanke på all tid man lägger ner inne på ett gym istället för att se världen och uppleva saker? förstår du hur jag tänker? räcker det inte med lagom? Man kan ju vara hälsosam utan att se ut som ett muskelberg. Menar absolut inget illa eller så, alla bestämmer självklart själva hur de vill leva men jag är bara lite nyfiken till hur du tänker kring det.

Lagom är relativt och definitionen utav ordet lagom är ganska oklar. Det blir också svårt att argumentera för att träning tar ens tid från att uppleva saker eller se världen. Mitt argument till det är att tack vare min träning kan jag uppskatta mig väldigt berest både i Sverige och världen. Tack vare alla mina timmars simträning har jag tränat och tävlat runt om i Sverige och varit på platser som jag aldrig skulle besökt i andra fall. Tack vare alla mina timmars träning har jag inte bara byggt en karriär inom modellandet som lett mig till andra delar i världen och upplevt saker som få andra fått uppleva. De senaste 10 åren i mitt liv har jag rest otalt många gånger och träningen har aldrig hindrat mig från det, snarare skulle jag vilja säga att det gett mig förutsättningar att lära känna nya människor och upptäcka nya platser.

Jag möter många gånger detta argument när det gäller många saker och i mina öron låter det alltid som ursäkter för att inte göra det man egentligen bör göra. Sova, äta, träffa vänner, jobba, umgås med familj, läsa, plugga, etc. allt detta är saker som jag också hinner med trots alla mina träningspass. Det är bara ursäkter. Jag säger inte att det är rätt eller fel, alla har vi en egen vilja.

Är det ett bekräftelsebehov eller hade du tränat lika mycket som du gör idag om muskler inte kunde växa? (lite oklart kanske haha) Kram

Träningen är väldigt viktigt för mig utifrån hälsa och välmående. Det innefattar även självkänsla, alltså hur jag mår pga utav hur andra uppfattar mig. Jag blir såklart överlycklig varje gång någon berömmer mig för hur jag ser ut. Till stor del är det något jag har med mig sen födseln men också något jag arbetat hårt för. Jag älskar att se mig i spegeln när jag tränar för det ger mig motivation att träna ännu hårdare. Det jag ser, ser ingen annan, och min självuppfattning är bara min egen. Det andra ser, ser inte jag, och att få höra både bra och dåligt är en påminnelse och en läxa om mitt hårda slit. Är det ett bekräftelsebehov? Ja tills viss del.