Lite drygt en vecka har nu gått här i Barcelona och det mesta känns väl i rullning. Detta blir första helgen när allt är i sin ordning och då jag kan fokusera på att gå ut och träffa nya människor. Det känns viktigt när man kommer till ett nytt ställe att bekantar sig med andra och börjar hitta personer som delar ens intressen och som man har kul med. Jag har väldigt goda vänner här men för Ellinor är det något helt annat. För mig är det viktigt att hon träffar andra som hon gillar att umgås och trivs med. Jag är övertygad om att vår relation behöver inflik från andra människor för att vi inte går bananas på varandra. Vi båda är väldig öppna personer och behöver prata och umgås med andra annars blir det lättirriterat och för mycket fokus kring oss själva.

Som sagt, jag ser fram emot den här dagen och jag hoppas ni också har en superfin lördag framför er.

Kostym: DifficultbyP

Jag har varit runt hela Barcelona idag och letat efter en lämplig motorcykel och till slut hittade jag den här inträngd bland en rad mopeder på en smutsig verkstad. Barcelona är en stad med oändligt många mopeder och ändå är det svårt at hitta en som man gillar, som funkar och inom rimlig prisspann. Folk här kör omkring på mopeder, 50cc eller 125cc, och det är egentligen allt som behövs för att röra sig i innerstan. Innan jag fixade mc-kortet var jag helt inställd på en moppe men av någon anledning kan jag inte ens tänka mig en sådan längre. Ellinor vill så gärna att vi ska skaffa en moppe med box på men jag kan inte se mig själv på en sådan. Jag vet inte vad som hänt med mig! Jag tänker att jag vill dels ha lite mer motor på cykeln för jag vill åka utanför Barcelona någon gång och det kan bli knepigt och farligt på en moped. Dessutom känns det mer rätt med den här cykeln, den känns mer tilltalande av någon anledning.

Efter mycket om och men åkte jag tillbaks till verkstaden för att köpa den och då visa det sig att jag inte kan det i.o.m att jag ännu inte har ett spanskt personnr. På riktigt.. varför så mycket krångel? Jag vet inte hur det fungerar i Sverige men jag anar att det även där krävs ett personnr att registrera reg.numret till. Jag hatar när man gör allt för att lösa saker och när något byråkratiskt kommer emellan. Imorgon måste jag därför till stadskontoret och försöka lösa det. Önska mig lycka till.

Det är dröm som går i uppfyllelse. Jag vet inte hur många gånger jag drömt om just detta scenario och sett otalt många tv-serier och önskat att det var min verklighet. Att vakna på morgonen och ha möjligheten att gå ner till strandpromenaden med Frankie är ren fantasi för mig. Jag har drömt om just detta så himla länge att jag knappt kan tro att det är sant. För mig är vardagen otroligt viktig, jag vill må bra i nuet och trivas med min omgivning. Den senaste tiden hemma i Sverige har jag tyckt att det varit väldigt tufft att handskas med kylan, mörket, regn och rusk. Vetskapen om att dessa månader ligger framför mig har heller inte varit särskilt positivt. Men det handlar inte enbart om vädret, jag har inte trivts där jag varit. En plats som jag har mycket kärlek till men där människor i dess närhet dragit ned humöret.

Igår sa Ellinor något till mig som jag gått och tänkt på sedan dess. Hon sa att jag var mycket mer öppen och social mot främlingar här än där hemma. När jag tänker efter förstår jag att hon har rätt. Jag öppnar för samtal med främlingar hela tiden och av någon anledning är jag pådrivande. Jag känner att jag får leva ut och intressera mig för andras tillvaro. Jag ger någon ett leende och får ett tillbaka.