foto: Oscar Jettman

Snyggt behöver nödvändigtvis inte vara dyrt. Helt ärligt hade jag aldrig råd med dyra märkeskläder under min uppväxt. Under mina första år i Sverige hade vi det väldigt tufft, vi levde med små marginaler och det val aldrig frågan om att köpa dyra märkeskläder. Skolan var såklart ett problem där vissa ungdomar hade det bättre ställt än andra och vad man bar hade ett visst inflytande. Desto högre man kommer upp i åldrarna desto mer påtagligt blev denna verklighet och än viktigare blev det med märkesplagg. Detta ledde också till att jag begick misstag i min ungdom som jag såklart önskar jag aldrig behövt gå igenom. Framförallt lärde jag mig något och förstod att det fanns bättre vägar till att passa in.

Jag lärde mig dels att låta kroppen göra jobbet, låta mitt hårda arbete på gymet tala sitt tydliga språk. Det är inte vem som helst som kan bära dyra märkeskläder men vem som helst kan rå för sin fysik, oavsett bakgrund. Dem som ansåg sig bättre än mig för att de bar fina märkesplagg kunde inte längre anspela på detsamma eftersom jag hade något som dem de avundades mer utav. Att klä snyggt med och utan kläder är ovärdeligt och det kan inga pengar i världen köpa.

Idag handlar jag kläder som jag tycker är snygga, det spelar ingen roll om dem är billiga eller dyra eller om det står H&M/Zara eller Acne på dem. Det viktiga är att plaggen sitter och känns rätt, att samspelet med resterande outfit flyter i harmoni och definierar mig som individ.

Badshorts: Lefties 3Euro (Zara’s outlet)

Jag tycker det är jättebra när ni kommenterar på bloggen för det ger mig inspiration till att skriva om sådant är viktigt för er. Här är en utav dessa kommentarer.

Hej. Under sommaren har jag tappat formen och presterar inte lika bra på gymmet längre p g a att det blivit mer mat efter min tidigare superstrikta deff plus att jag inte hunnit träna varje dag som jag gör annars. Hur ska jag hitta tillbaka till träningen? Tidigare älskade jag att träna men nu tappar jag motivationen när jag inte kan ta samma vikter som tidigare. Vad är dina tips?

Jag tycker detta är jätte intressant för jag tänker själv inte på det sättet och då känns det ännu roligare att få prata om det. Många gånger hör jag folk som kommit bort från sin träning, kost och tappat motivationen pga sjukdom, semester, familjesituationer, studier, arbete, etc. Anledningarna är många och det gemensamma är att det sker någon form utav avbrott som förändrar dem rutiner man arbetar fram och därav har man svårt att hitta tillbaka.

I min värld sker dessa avbrott också, möjligen inte lika ofta eller drastiska, men det händer att jag inte kan träna pga utav mycket arbete eller sjukdom som kommer emellan. Det är egentligen helt normalt eftersom livet kretsar inte enbart kring träning. Ibland måste man prioritera bort träningen för annat och det är såklart helt ok. Det jag upplever till skillnad från många andra är att jag längtar tillbaks till gymet och när jag tänker efter så är det inte de jobbiga träningspassen jag längtar till utan till mina vanliga rutiner. Ni ser, det är för mig konstigt så att inte träna och att ha ett uppehåll bort från träningen är det som är onormalt. Vänd på steken, istället för att tänka över ens uppehåll och hur mycket man tappat i styrka eller gått upp/ned i vikt så tänk hur underbart det ska bli att ta upp det igen där man lämnade, ta igen det lilla man tappat  och utvecklas ytterligare. Det motiverar mig till att hitta tillbaks till mina rutiner oavsett hur länge jag varit ifrån dem. Träning är en del utav min vardag och allt annat är det ”konstiga”.

Ibland undrar jag över om det hade varit bättre att gå en annan väg. Det är fantastiskt roligt att dela med mig utav mitt liv och mina intressen men det finns också en baksida till det hela. Mitt liv kretsar fullständigt kring mitt intresse. Alla beslut, från stora till små, som jag fattar påverkar min dag och mitt liv ganska mycket. Ibland känns det som folk runt omkring mig inte förstår den verklighet jag lever i. Missförstå mig inte nu, jag älskar min livsstil och skulle inte byta ut det för något men det är väldigt påfrestande när människor i min närhet inte förstår de val jag gör. För mig är det vissa saker så självklara att jag känner att jag inte behöver yttra mig om dem men visserligen har jag fel. Jag får ständigt kämpa med att förklara varför jag äter som jag gör eller träna som jag gör men för mig är det inte frågan om att jag prioriterar fel utan för mig är det en självklarhet att leva på det viset. Alla som sitter på den insikten som jag gör eller mer känner förmodligen som jag. Om folk bara förstod vad man gör med sin kropp från insidan och utåt genom att stoppa i sig massa skit dagligen och dessutom inte fysiskt aktivera kroppen så skulle man förmodligen tänka lite mer likt mig.

För mig är det okej om någon annan väljer att leva som skit, alla har ett fritt val, men jag tänker inte leva så och jag tänker heller aldrig tillåta någon/något komma emellan mig och mina livsval.