Kevin Triguero

 Ni som följer mig även på instagram såg förmodligen att jag repostade denna bild från Casall’s flöde. Detta är för mig bland dem bästa bilderna som jag tagit och jag älskar känslan. Det är en cool känsla att betrakta bilden utan att egentligen reflektera så himla mycket över att det är en själv. Miljön, träningsplaggen, färgerna, timingen, formen, det är så mycket som stämmer på den här bilden tycker jag. Jag är stolt och jag hoppas även ni blir glada för min skull. Det är bilder som denna som får mig att vilja fortsätta sträva framåt och plåta ännu mer.

Vill också ge en headsup till er som använder snapchat. Om ni vill se mer och annat från min vardag så lägg till genom att söka på kevswe. Det har varit trögt för mig att komma igång med appen men jag tycker att det blir allt roligare och enklare att använda. Jag skulle hävda att man får se en annan del utav min vardag och jag tror också att det kompletterar bloggen väldigt väl. Det jag delar med mig utav här blir väldigt genuint och äkta via snapchat. Som sagt, lägg till mig och kommentera även där om ni har lust.

 Det har blivit en hel del skosnack på sistone och jag tänkte idag fortsätta på det spåret och berätta kort om min upplevelse med dessa träningsskor, Reebok ZPUMP Fusion 2.0. Ser man på det videoklipp som företaget själva proddat för att presentera skon förväntade jag mig en sko som sitter riktigt bra på foten och lämnar nästintill inget utrymme för att foten att förflyta sig. Med ganska platt sula och med den inriktning Reebok tagit de senaste åren tror jag att de framförallt riktat sig mot crossfitatleter och tagit hänsyn till sportens rörelsemönster.

Jag har nu använt skorna i drygt två veckor och har både tränat på gymet och även testat att löpa i dessa utomhus. Trots att jag gillar designen, den platta sulan och tanken bakom användningen utav skon så tycker jag inte att den lever upp till mina förväntningar. Framförallt är det pumpfunktionen som jag känner mig besviken över. Jag förväntade mig att skon skulle sitta klistrad på foten och skapa ett lätt tryck vilket för med sig att själva skon blir ett med foten men istället sitter den lite löst och inte alls som jag hade hoppats. Jag tycker inte pumpfunktionen fungerar så väl som den är uttänkt och förmodligen krävs det lite utav tekniken för att nå dess fullständiga syfte. Det är en riktigt bra idé och jag hoppas vi får se en utvecklad version utav den här skon framöver.

Foto: Naelia Salas Amner

Jag vill bara fly bort från allt jag tycker är tråkigt och jobbigt och endast göra det som gör mig glad. Jag kan verkligen känna så väldigt ofta och till skillnad från de flesta andra som har en lång sträcka mellan tanke och handling så är min gräns däremellan rätt så kort. Jag känner mig själv ganska väl och jag kan ofta göra snabba omvändningar när jag följer min magkänsla. I många fall har det visat sig vara en bra sak men i många gånger är det något som ständigt stressar mig inombords och jag önskar jag kunde tränga bort. Det enda som aldrig får mig att känna på det viset är träning och jag kan inte riktigt svara på varför. Jag kanske är för medveten om vad det innebär och har lärt mig att uppskatta både med- och motgångar. Samma känsla som jag känner tror jag att många utav er upplever när det kommer till träning och det är just här en utav många brytpunkter äger rum. När känslan är ett faktum skulle vilja tala om för dig att du måste hålla ut och försöka se förbi din stund av motgång för det är nämligen i denna stund som du växer som träningsmänniska och det är i denna stund som du utvecklas mest. Jag hör mig själv tala om detta om och om igen för mina klienter och jag är övertygad om det själv när det kommer till träning. Jag tror på det för jag har själv gått igenom den fasen många gånger förr och varje gång jag tagit mig igenom motgångar har jag kommit ut som en mentalt- och fysiskt starkare individ. Nu måste jag bara tro på detsamma i andra sammanhang och lita på andras erfarenheter och våga släppa taget om min egen förutfattade mening.