Jag fortsätter veckans tema vilket är att svara på era frågor.

Är det jobbigt ibland att vara ”kändis”? Hur är det(var det) att gå på gatan i Stockholm? Kommer folk som du inte känner fram och hälsar på eller kanske är elaka istället osv? Upplever du ibland att folk är elaka bara för att du är en känd modell och bloggare? Ska man komma fram och hälsa på i fall man ser dig nånstans på gatan eller ”knockar” du en direkt med en vänster boxning slag?

Kändis är verkligen en definitionsfråga och visst är det många som känner igen mig från Top Model och Gladiatorerna. Jag tror att genom båda mina tv framträdanden har jag gett tittarna lite utav mig själv på olika sätt. I Top Model fick man lära känna mig på djupet och ta del utav mitt stora intresse framför kameran. Genom min medverkan i Gladiatorerna tror jag att jag vann större legitimitet hos lite äldre publik som möjligtvis trodde jag bara var en modellkille med atletsik fysik. Kombinationen känner jag har varit nyttig och jag känner att folk har en bra bild av vem jag är som person.

Ofta när jag går på stan är det någon som kommer fram och vill ta en bild men jag måste också säga att det blir desto fler bilder när Ellinor är med. Alla jag har mött hitills har kommit fram med goda intentioner och vill alltid ge uppskattning för det jag gjort. Jag har hittills bara haft en incident där någon försökt kränka mig genom sociala medier. Jag ödslar inte energi på negativa människor eller deras kommentarer och jag kommer aldrig att acceptera dessa. Jag är inte den som provocerar eller hänger ut andra människor och därför tror jag inte någon känner hat gentemot mig.

Jag tycker det är skitkul och blir alltid lika glad över att få träffa er och höra hur er uppfattning om mig och det arbete som jag gör. Vi har t.o.m. träffat folk här i Barcelona som sett oss på TV och vill hälsa. Ser ni mig eller för den delen Ellinor så känn att ni är mer än välkomna att hälsa på oss.

Jag fick en väldigt intressant och gedigen frågeställning från en läsare som jag tänkte adressera i ett par olika delar.

Del 1.

Berätta om hur är det att vara modell? 

Att jobba som modell och framförallt försörja sig på modellandet är inte alldeles enkelt alla gånger men det är framförallt ett väldigt roligt arbete. Jobbet som modell innebär till väldigt stor det att resa iväg och komma till spännande platser. Det är ett väldigt roligt och spännande jobb för man träffar många kreativa människor och man får göra det man älskar mest utav allt vilket är att stå framför kameran. Man lär känna folk från hela världen och synka med arbetsgrupper som har en helt annan kultur och ser på saker annorlunda. Mer än ibland händer det att ingen pratar engelska och då får man gestikulera sig fram till saker och ting. Det är också väldigt spännande för man strävar hela tiden efter att få göra fler och större produktioner. Med största säkerhet har alla modeller en klar föreställning om vilket jobb som de anser vara det ultimata drömjobbet och man gör allt för att nå dit. Det uppfattas väldigt glamoröst och får man ha väldigt kul både i och utanför sitt arbete.

Sedan fick det även en stor baksida till det glamorösa livet. Lika kul som det är se världen och platser som man annars aldrig inte hade besökt är det trist att jämt och ständigt vara borta från familj och vänner. För mig som är väldigt träningsintresserad innebär det även ett uppbrott i träningsplaneringen och man får hålla ett öppet och kreativt sinne för att underhålla just den biten. Det ställs också väldigt mycket krav från bransch och agenturer och det är inte alltid så att man är rätt fram och tydlig med budskap utan man kommer fram till vissa saker själv och måste ta itu med det helt själv också. Det är mycket mentalt jobbigt, både från ens egen sida men även genom att man ständigt befinner sig i ovisshet. När kunder vill boka en modell går informationen fram väldigt snabbt och man förväntas anpassa hela ens liv efter dem. Det vill säga att hålla ett vanligt arbete och jobba som modell är väldigt svårt eftersom det är oftast korta beslutstider som gäller. Åt andra sidan kan man få option på ett jobb, vilket innebär att man gått ett steg längre i valprocessen och man förväntas avvara datum för ett eventuellt arbete, sedan får du inte höra mer från kund eller agentur. Det blir väldigt tufft då man roddar om i sitt arbete och liv väldigt mycket för något som är obestämt och det drabbar även människor i ens närhet. Att få reda på varför man inte fick ett jobb eller vad man hade kunnat gjort bättre är bara att glömma, man är totalt bortkopplad från alla beslut.

Livet i ovisshet.

Idag träffade jag en gammal god vän från min tid i Top Model Sverige. Det känns lite sjukt att betrakta en människa som man känt så kort tid på ett sådant sätt men det sker verkligen något speciellt när man är med om något så unik som vi var. Att under ett par veckors tid vara i ett annat land, dela samma hus och rum och inte ha tillgång till annat än varandra är en väldigt speciellt känsla. Det var lite som att hamna i Big Brother huset fast med ett tydligt karriärsmål. Relationer utvecklades otroligt snabbt och man lärde känna varandra på ett sätt som jag aldrig kunnat tro.

Sanel var en utav dem som jag hade närmast relation till och jag har alltid tyckt om den här killen för att han är genuin, öppen och otroligt lätt att ha att göra med. Nu bor han i Stockholm och förhoppningsvis får jag träffa honom lite oftare när jag kommer hem på besök. Jag väntar fortfarande på att han ska slå igenom på filmduken för den här grabben har riktiga skådespelartalanger!