Nu drar jag iväg och kör ett HIIT pass som kommer få mig att gråta och jag gör det med glädje. Det blir löpning, trappor och som avslut handstående. Detta är sann fysiskt utveckling, att våga kliva ur sin bekvämlighetszon och göra det som utmanar en. Det bygger inte bara upp min fysik utan även mig inifrån, min självkänsla och min identitet. Jag lär mig om mina begränsningar och ger mig också en insikt i vad jag är kapabel till. Det jag ska göra nu kan ingen ta ifrån mig och det är endast mitt arbete, bara mitt, som kan ta mig dit jag önskar.

Jag lämnar er med denna video som inte har med träning att göra men den här unga killen inspirerar mig. Han inspirerar mig med sina sunda värderingar och utvecklande sinne.

Händelserik dag idag med plåtning inplanerad fram till sen eftermiddag och sedan åker jag till Malaga på kvällen. Det blir en andra och avslutande plåtningen för Escales Paris och idag tillsammans med en annan modell. Vi fotar vinterkollektionen och det innebär tjocktröjor, varma byxor, jackor, halsduk och till och med mössa. Ni förstår att allt detta sker i 35 graders värme och det är sjukt jobbigt. Det är enkelt att föreställa sig att livet som modell är glamoröst men man ställs ständigt inför utmanande situationer men det är trots allt väldigt roligt.

Kika in videon från förra helgens Beach-HIIT pass. Det var väldigt varmt trots att passet börjar tidigt på lördagsmorgonen och det resulterade med ett svalkande dopp i havet direkt efter. Jag märker att vi får allt större efterfrågan om fler pass och framförallt nybörjarklasser. Det många som är nyfikna och som vill komma och träna med oss men som känner att det är alldeles för hög nivå. Personligen menar jag på att vårt koncept är uppbyggt så att alla ska klara att genomföra och utmana sig själva under träningspasset men jag förstår också känslan som vissa upplever. Det blir helt klart något att tänka på till hösten.

Idag är en sådan dag då jag behöver vara för mig själv och styra med saker som behöver ordnas upp. Jag kan vakna upp ibland och känna mig helt ställd mot väggen och det enda jag kan tänka på är hur jag ska göra för att ta mig framåt. Det är en lustig känsla som återkommer med jämna mellanrum och som sätter sig som en klump i magen. Just nu blickar jag endast framåt och vill konkretisera det som komma skall. Jag antar att den känslan driver min utveckling men får mig också att känna oro och stress. Jag antar att det är just detta som får en att känna sig levande, med- och motgång och fighten däremellan.