Ibland tänker jag väldigt mycket över hur mitt liv ser ut och vilka val jag gjort längst vägen och vilka val jag gör än idag. Det är ändå jag själv som bestämmer rytmen och riktningen i mitt liv och därför är det ibland skönt att stanna upp och reflektera och ifrågasätta mig själv. Jag har hunnit bli 27 år gammal och många som är äldre än mig tycker förmodligen att jag är i mina bästa år, många som är yngre känner förmodligen detsamma men kan inte relatera till min ålder. Även dem kommer dit och inte förens då kommer förstå mig.

Jag tycker att jag är i mina bästa år, mina mest produktiva år, den åldern då min kropp står som mest fysiskt och mentalt redo och jag är övertygad om att väldigt många håller med mig om den saken. Att vara medveten om just det gör att jag också anstränger mig varje dag för uppnå förbättring, vare sig det är jobb-, hälso- eller familjerelaterat. Jag har ännu mycket kvar att lära och utvecklas så varför inte ta chansen att göra det fullt ut?

Jag upplever att många runt omkring mig håller tillbaks eller rent av lagt sina ”bästa år” bakom sig. Där jag har störts referens är såklart inom träning och hälsa som jag dagligen arbetar med. Många tänker tillbaks på tonåren eller tidiga 20-ish och tycker sig ha varit i bäst fysisk form vid det skedet. Idag, jämngamla med mig, är det helt annan sak. Trötta, smårunda, saknar uthållighet och styrka, bittra, osäkra, etc. För mig är det intressant att fundera över varför vi glömmer bort oss själva, vår kropp och vår välmående i byte mot jobb och sociala vanor som driver oss till fördärvet. Varför bortprioriteras det som egentligen är som viktgigt i syfte om att uppfylla något annat som för oss mot stress, trötthet, psykisk ohälsa och i värsta fall sjukdom? Tänk om vi bara kunde vara lite mer varsamma med vår egen kropp och lägga lite mer energi på vår välmående, då skulle även det andra i livet bli så mycket bättre.

Att vara 27 år gammal är fantastiskt. Jag känner mig stark och kry och ser framtiden full av möjligheter. Den första tanken som går genom mitt huvud varje morgon när jag vaknar är:

”Det jag gör idag sätter förutsättningarna för min dag imorgon” 

Föregående veckan fick ni utav mig en serie magövningar som ni skulle genomföra varje dag och beroende på er förutsättningar hade fick ni olika mål. Jag hoppas ni klarade alla tre övningar och alla repetitioner och har ni gjort det så är jag övertygad om att ni har bättre utgångspunkt för att klara övningen för denna vecka.

Ta din träningspartner och sätt er jämte varandra med ansikten emot. Lägg er därefter raklånga på matta och fatta tag om varandras händer genom att ta ena handen under den andres lår/rumpa. Det är viktigt att ni aldrig släpper taget om varandras händer under hela rörelsen. Nu ska ni liggandes föra benen mot taket/himmelen och sedan byta sida med din träningspartner. Dvs. du vill nu hamna liggandes igen på andra sidan om din partner.

Du får två mål för denna vecka.

1. Dina ben och din träningspartners ben får aldrig nudda under rörelse, försök verkligen komma så högt upp med benen mot taket som möjligt för att skapa ordentligt med utrymme mellan er.

2. Du och din träningspartner ska genomföra:
Nybörjare – 3 Set 8 Receptioner
Medium – 3 Set 12 – 15 repetitioner
Avancerad – 3 Set 20 -25 Repetitioner

Jag tycker verkligen om att ha människor i min omgivning som utmanar mig och jag hat-älskar att utsätta mig för situationer som gör detsamma. Jag älskar när andra utmanar mig intellektuell och fysiskt för båda två är otroligt viktiga aspekter för mig. Om jag bara hade haft ja/nej sägare runt omkring mig hade jag förmodligen dött av tristes. Jag hade heller inte kommit någon vart vettigt i livet och inte heller skaffat mig en större förståelse för andra människors åsikter, utmaningar, drömmar och förutsättningar.

Idag hjälpte jag en kille som jag inte kände på gymet. Han stod med två hantlar, alldeles för tunga för honom, och körde utsida axlar. Problemet var inte att han körde för tung, för det gör sjukt många på gymet och jag säger inget, utan jag såg verkligen att han inte hade en aning om vad han gjorde. Allt var fel ända från hur han stod på fötterna, hans bålstatibiltet, hans hållning till själva utförandet. Jag drog mig först från att gå fram till honom men sen tänkte jag efter och kom att tänka på alla dem gånger då andra gett mig sina tips och idéer och hur det fått mig att bli bättre och utvecklas. Jag gick fram till honom och sa väldigt artigt om jag kunde få ge honom några tips och visade och förklarade för honom allt det vässentilga som han behövde veta för att få maximal effekt utifrån den övningen. Han tog verkligen till sig utav det jag sa och jag såg på honom att han tog det på rätt sätt. Jag ville inte vissa honom att jag var bättre utan jag ville hjälpa honom att utvecklas genom att utmana hans nuvarande tankesätt.

Att lyssna på andra behöver inte betyda att dem alltid har rätt eller att det de säger är rätt för just mig men det finns fortfarande ett enormt värde i att lyssna och analysera det den andre talar om.