Ibland tänker jag väldigt mycket över hur mitt liv ser ut och vilka val jag gjort längst vägen och vilka val jag gör än idag. Det är ändå jag själv som bestämmer rytmen och riktningen i mitt liv och därför är det ibland skönt att stanna upp och reflektera och ifrågasätta mig själv. Jag har hunnit bli 27 år gammal och många som är äldre än mig tycker förmodligen att jag är i mina bästa år, många som är yngre känner förmodligen detsamma men kan inte relatera till min ålder. Även dem kommer dit och inte förens då kommer förstå mig.

Jag tycker att jag är i mina bästa år, mina mest produktiva år, den åldern då min kropp står som mest fysiskt och mentalt redo och jag är övertygad om att väldigt många håller med mig om den saken. Att vara medveten om just det gör att jag också anstränger mig varje dag för uppnå förbättring, vare sig det är jobb-, hälso- eller familjerelaterat. Jag har ännu mycket kvar att lära och utvecklas så varför inte ta chansen att göra det fullt ut?

Jag upplever att många runt omkring mig håller tillbaks eller rent av lagt sina ”bästa år” bakom sig. Där jag har störts referens är såklart inom träning och hälsa som jag dagligen arbetar med. Många tänker tillbaks på tonåren eller tidiga 20-ish och tycker sig ha varit i bäst fysisk form vid det skedet. Idag, jämngamla med mig, är det helt annan sak. Trötta, smårunda, saknar uthållighet och styrka, bittra, osäkra, etc. För mig är det intressant att fundera över varför vi glömmer bort oss själva, vår kropp och vår välmående i byte mot jobb och sociala vanor som driver oss till fördärvet. Varför bortprioriteras det som egentligen är som viktgigt i syfte om att uppfylla något annat som för oss mot stress, trötthet, psykisk ohälsa och i värsta fall sjukdom? Tänk om vi bara kunde vara lite mer varsamma med vår egen kropp och lägga lite mer energi på vår välmående, då skulle även det andra i livet bli så mycket bättre.

Att vara 27 år gammal är fantastiskt. Jag känner mig stark och kry och ser framtiden full av möjligheter. Den första tanken som går genom mitt huvud varje morgon när jag vaknar är:

”Det jag gör idag sätter förutsättningarna för min dag imorgon” 

Idag är det återigen dags att inta stranden och genomföra ett utav mina HITpass. Det har blivit en del resande på sistone och det har rubbat mitt träningsplanering en hel del. Jag har inte skitit i träningen helt utan mer fått träna utefter det som varit möjligt att göra. För mig är otroligt viktigt att kunna vara flexibel med saker i mitt liv och likaså med träningen. Även om det känns tufft ibland att inte kunna träna som jag önskar måste jag acceptera att det även finns sånna dagar och att det är okej så länge jag är medveten om mina handlingar. Viktigast utav allt är dock att alltid återgå så snabbt som möjligt tillbaks till ordinarie rutin. Jag sätter vanorna och dikterar takten i mitt eget liv.

Avverka ett hårt träningspass igår kväll med min gode vän Gino. Den här killen har jag tillbringat mycket tid med på gymet. Jag är uppvuxen i Farsta, söderort, och vi bodde ganska nära varandra, tränade på samma gym och hade liknande träningstänk. Därav blev det ganska naturligt att vi tränade ihop och puschade varandra dag in och dag ut på gymet. Nu för tiden hinner inte vi träna lika mycket som då men så fort det finns möjlighet möts vi upp och går till gymet för att träna. Han har tävlat lite smått på sistone och han kommer in på tävling i riktigt fin form och han har riktigt bra förutsättningar för att utvecklas ännu mer.